trasiga skor

Dom hittar på

Dom gick i fällan
Dom ville sätta dit mig
jag satt ner och skrev

- Dom hittar på, Daniel Boyacioglu

Jag ska plantera ett träd. Dödens träd. En idegran.
Jag ska somna tom och utbränd och jag ska vakna precis likadan
Jag ska se mig själv i spegeln och spotta rakt på min bild
Jag ska skrika och dansa i regnet och vinden. Vara vacker, fri och vild.

- Expojkvännens sång, Loke


En sak måste ni lova mig alla människor. Dö inte innan ni har dansat i regnet. För mer fri kan man inte bli än när man dansar i svartnatt regn.

Poesin håller på att ruttna och dö innanför min hud. Sådana saker får inte hända. Det får mig oftast att börja tänka och parkfilosofin sparkar ner mig på den hårda asfalten och fortsätter att sparka på mig tills gatulyserna slocknar och ingen ser.
Men det händer inte.
Nu springer jag istället över asfalten och springer ifrån tankarna. Ser aldrig bakåt men vet att det finns där. Poesin försöker hinna med och ta sig ut ur min mun. Vill aldrig dö innanföpr min hud. Tar tag om mina käkar och tvingar sig ur min käft. Jag skriker. Jag står på den kalla asfalten och skriker.
 

Lyssnar till Cobra Charlies ord och lutar mig tillbaka. Någon annan skriker åt mig i natt och jag står oberoende bredvid och ser på.
Läser en intervju med Navid Modiri och vill bli poet.
Poet som inte är vegetarian.
Har varit ute och sprungit och hoppas nu på att kunna få somna utan mardrömmar som skriker åt mig i natt.

"Jag slungade första stenen och den träffade henne. Jag slungade andra stenen och den träffade lite sämre. Den tredje var lite nära skjuter ingen hare så men tillräckligt ändå för att få den grå asfalten att förstå att hennes hjärta slutat slå och att röd var en mycket bättre färg ändå."

- Döda dom förälskade, Cobra Charlie

Cobra Charlie förgiftar fortfarande mitt sinne och det känns som jag aldrig kommer låta orden falla till golvet fören jag förstått deras innebörd. För kom igen, jag säger som i intervjun: Han sjunger ju inte, han skriker.

Överskrift: expojkvännens sång, Loke