någonting där innanför.

Så skriver vi igen.
Det luktar bullar och läsk och visst är det mysigt med nattfika?
Nattfika i tystnad.
Färgen under mina lyriska ögon börjar mörkna och jag bär fortfarande på den där egendomliga känslan av lycka över att befinna mig just här. och nu.
Det är nattsvart ute nu vilket är mysigt men jag längtar redan till solen igen då jag får vakna upp med linus och sedan troligtvis tar mig en runda i skogen med kameran och frihetskänslan.
men nu blir det nog trots allt sömn.
Så fort sockret lämnat min energiska kropp.
min själ fnissar och jag smyger fram bakom linus och kramar om honom.

Abibabo.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0