"Jag har en drivkraft som får mig att vara här idag. Jag är så fruktansvärt rädd för framtiden."

Fläkten surrade dovt i bakrunden till gruppens tystnad. Till den sång pratade Fazil om sitt liv i bosnien under kriget och hans tid i koncentrationslägret.

"Min skolkamrat och jag var tiden innan kriget arbetskamrater och hade gjort lumpen tillsammans. När han en dag stod utan för mitt hem med vapnet i handen slog det mig för första gången att han var serb och jag muslim.
En vecka tidigare hade vi varit arbetskamrater och pratat med varandra som ingenting. Då var vi arbetskamrater, nu var han serb och jag muslim."


"Vi satt på bussen och jag höll min nyfödda son i min famn. Han skrek och jag visste att han var hungrig, men vad kunde jag göra då inget fanns att ge"

Citat från Fazil som är långt ifrån orginalet men med samma innebörd.

Jag är bestört och har den där känslan av oro i magen som ställer mig frågan vilken slags art jag egentligen tillhör och vad en människa är?
Det svider och skaver.
men jag är tacksam över den insikt jag får.

Abibabo.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0