trasiga skor

Vi stod i trappen, stentrappan, då han hastigt slängde ur sig det.
Och jag funderade på hur man ser på människor och den andra verkligheten.
Men nej.
nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej

Jag föredrar En verklighet. det räcker för mig. Jag ser saker som ni inte ser ändå.
but now I have to go.

Ut i natten.
Led Zeppelin får mig att skrika.
Och runt omkring mig dansar fulla människor och pissar på väggarna.
Kliv inte där säger han och pekar övertydligt på det mörkare området intill väggen.
Nä, nä det ska jag inte, svarar jag och fortsätter att springa, skrika, försvinna.

Skratt skratt skratt skratt skratt skratt skratt skratt skratt

Deras verklighet hånar min egen.
Och jag flyter in i musiken och önskar på något sätt att jag kunde förklara mig, istället för att försvara mig.

en andpust.
som i tapparandanavförvåning.
"wow, blunda Pauline, blunda.."
Jag står mitt i mitt kaotiska rum och försöker reda ut vad som ska höja mysfaktorn i mitt nya rum på öland ännu mer när han lyckligt ger mig dessa ord.
Jag blundar.
och skrattar.
"Visst är det härligt?"
Jag låter ögonens mörker täcka över mina onda delar av kroppen och mitt huvuds alla måsten.
"Underbart.." svarar jag med ett leende på läpparna.


det där med att blunda,
är något jag måste lära mig.

abibabo.