snowblind.

Det snöar kaotiskt överallt.
och bara för att jag nyss skrivit meningen så tittar jag ut genom fönstret och upptäcker ytterst få flingor som vågar sig ner från den nattsvarta himlen.
Men blåsten biter mina kinder och min stickade tröja känns som om den är lika tätt stickad som ett hönsnät. Dock gillar jag det lite. Där jag går mellan ateljen och rummet där den oreangröda ljusslingan ligger i fönstret och gör allt lite mysigt känns det bra att få någonting som väcker en.
Jag var inte riktigt beredd på snnön. Han liksom inte riktigt vänta på den innan den kom. Men antar att det känns bra och nu sitter jag efter många vändor fram och tillbaka i beslutsångest i ateljen och lyssnar till system of a down. Nostalgi och det känns lustigt att de är återförenade och ska komma till Sverige. Tänker lite grann på det men återvänder snart till min målning igen som jag inte vet var jag ska göra av.

Abibabo.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0