Jerusalem, if I forget you, fire not gonna come from me tongue. Jerusalem, if I forget you, let my right hand forget what it's supposed to do.
Mina händer är smutsiga och luktar oljefärg. På duken ännu en gång fina du. Du passar bra där, i en nästan religös känslostämning. Passar bra in på mig själv. För här, just nu, i mitt lampsken med dukar och färg omkring mig. Med musik i öronen och seende ut över den ödelagda parkeringen med lättaste snö som snart smälter bort. Med mina fingrar mot det sträva vita tyget.
Då, när det är just så, befinner jag mig inte här.
När jag för första gången gick på en bildkurs, i Bergkvara på Kulturmagasinet gjorde jag en liknelse vid den vindsvåning med trägolv vi var på. Likbnelsen var himlen och mina drömmar har alltid gått tillbaka till de där kurserna på Kulturmagasinet med de obehandlade trägolven och takfönstrerna. Det hade varit en fiskestuga från början, de gamla spikarna som höll upp näten satt fortfarande kvar.
Nu var det ett tag sen men jag tror jag gör en ny liknelse, nattetid, med det lilla rum jag nu hyr här på öland.
Inga takfönster, ingen havsutsikt, ingen fiskehistoria och ingen corina, min konstnärsvän.
Istället har jag religös reagemusik, lysrör och gråmålade trägolv. Men det är ju ändå trägolv och jag tror nog minsann det luktar lite himmel här också.
Så du, om jag glömmer det här. Den här känslan, varför jag målar, min liknelse vid himlen.
Låt då mina händer glömma hur jag gör och ge mig aldrig ett rum, en himmel med trägolv.
abibabo.
Då, när det är just så, befinner jag mig inte här.
När jag för första gången gick på en bildkurs, i Bergkvara på Kulturmagasinet gjorde jag en liknelse vid den vindsvåning med trägolv vi var på. Likbnelsen var himlen och mina drömmar har alltid gått tillbaka till de där kurserna på Kulturmagasinet med de obehandlade trägolven och takfönstrerna. Det hade varit en fiskestuga från början, de gamla spikarna som höll upp näten satt fortfarande kvar.
Nu var det ett tag sen men jag tror jag gör en ny liknelse, nattetid, med det lilla rum jag nu hyr här på öland.
Inga takfönster, ingen havsutsikt, ingen fiskehistoria och ingen corina, min konstnärsvän.
Istället har jag religös reagemusik, lysrör och gråmålade trägolv. Men det är ju ändå trägolv och jag tror nog minsann det luktar lite himmel här också.
Så du, om jag glömmer det här. Den här känslan, varför jag målar, min liknelse vid himlen.
Låt då mina händer glömma hur jag gör och ge mig aldrig ett rum, en himmel med trägolv.
abibabo.
Kommentarer
Trackback
