trasiga skor

Har gosat ner mig i soffan den närmsta timmen och dykt ner i konstvärlden genom Svt:s serie Konstdeckarna som går på Tv:n just nu. Först ett program om konstförfalskaren Han van Megeernen som ser ut att vara insperationen till boken Kunzelmann & kunzelmann som jag påbörjade för ett tag sen men som aldrig blev avslutat på grund av de dåliga mellanberättelserna i nutid om konstförfalskarens äldste son. (Usch så dåligt nästan så jag blir arg en gång till.) det var riktigt intressant iallfall och sen var jag fast och ville se mer.


Han Van Megeerner Kopplerskan

Så det blev ett till avsnitt. det handlade om ett verk av konstnären Winslow Homer som blev upphittat av en irländsk man på 80-talet precis utanför en soptipp. Efter att ha gett verket till sin dotter och lagt akvarellen på vinden i nästan 20 år tog dom den till den engelska antikrundan där det då uppkom att det var ett verk av historisk och ekonimisk betydelse. 
Ska inte berätta slutet på historien då det är bättre om ni ser det själva men en stor rättstvist är fortfarande nu två år senare inte löst angånde äganderätten till verket.


Winslow Homer Tre barn under palm 

Grymt spännande tycker mina konstnärsnerver och så får man även ännu en bekräftelse på hur sjuk konstvärlden är vilket första avsnittet i denna serien också visar. Se det! 
Ser fram emot att börja studera konstvetenskap vilket jag fick redan på förra veckan att jag kommit in på.
Just nu är det mycket jobb och glas och trots att facinationen av glas är stor så är det inte i närheten av den kick jag får av måleriet. Kände inte till Winslow Homer innan ( Känner sällan till någon av alla de konstnärer jag borde känna till) men ska helt klart titta närmre på det. Av det lilla jag sett är verket under här  nog favoriten.

Winslow Homer Sommarnatt 

Nu blir det till att kanske återigen försöka att inte bli arg och ta upp Kunzelmann boken igen, öppna altandörren, släppa in lite nattlust och sedan somna.

Vi har konstaterat att jag lite mer ser ut som en "kosta bodare" men men... Jag jobbar hur som helst nu över sommaren på Orrefors glasbruk som Guide. När jag fick hem alla texter om glas, konstnärer och historia fick jag blandade känslor men med känslorna panik och förtjusning på de första platserna. Men jag började läsa på och efter att ha åkt fram och tillbaka till Orrefors nu de senaste två veckorna börjar lugnet infinna sig åtminstonde lite och framförallt så har ordet förtjusning åkt upp på en stark förstaplats bland känslorna. 
Speciellt när jag nu börjar förstå att det finns tid. Tid till att måla, tid till sommarpratarna i P1, tid till filosofiska diskussioner med Linus där han förgäves försöker få mig att tänka ett steg längre vad det gäller människans existens. Jag mår bra nu.  

Abibabo.

Fotograf: Jonas Lidström.