Småningom fick jag veta att brorsbarnet hette rådd-djuret och att dess föräldrar hade kommit bort i en storstädning

Sätter mig vid ett bord i matsalen där solen bländar mig. Jag ser varken vilka som går ut eller in och inte heller vilka som tar mussli och vilka som tar flingor.
Jag sitter i solen och tar beslut jag inte vet om jag kommer ångra men som känns bra nu. 
Om dagarna försöker jag måla. Om kvällarna läser jag mumin och det är väl där mina tankar befinner sig just nu för att få lite själsro.


Just nu läser jag muminpappans memoarer och ler stort.
Den jag känner mig mest igen mig i är muminpappan tror jag med sin hödaktiga självkänsla och tro. Men nu har jag seglat på haven med sällskap som få. Nu vill jag hem och plantera äppelträd och plcoka snäckor som mumin själv skulle sagt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0