She hid around corners and she hid under beds. She killed it with kisses.
Florence + the machine är vad som har snurrat runt i mina mossgröna hörlurar. Har målat, cyklat, gått igenom den vanliga ångesten, förundrat mig, gett upp, dansat av lycka i min ateljé, kastat penslar, blivit rörd av blommor och endast haft korta samtal per telefon.
Nu längtar jag tills alla flyttlådor har flyttat till andar sidan stan och jag med dem och ligger bredvid dig och pratar rymden.
Abibabo.
"Jag grät för att moralisk konst gör mig livstrött och fascistisk konst gör mig livrädd och kanske är det så att en modig film alltid är farlig i fel händer."
Banksys bild är väl här för att dokumentera lite tankar kring konst som liksom legat och gnagt i mig senaste tiden men som nu helt plötsligt inte känns som något problem.
Kanske för att jag helt enkelt bara låter mig själv få tycka att mycket av den konst jag ser är tråkig.
Eller onödig, irriterande, sårande eller oroväckande.
Men mest tråkig.
Citatet kommer från Jonas Hassen Khemiris text/recension om Ruben Östlunds nya film Play som jag väldigt gärna vill se.
Ja, hade väl inte så mycket mer att säga. Ibland vill man bara säga till internet att man lever, idag är en sådan dag.
Abibabo.
Ringaren i Notre Dame
I fredags tog en vän med mig till Kunliga Operan i Stockholm. Det var mycket tissel tassel som min vän är duktig på och efter att både ha lurat i mig att vi skulle åka buss långt bort och gått förbi både en och två ingångar till Kunliga Operan nästan sprang hon in med mig nervöst och spännt springades efter.
Inte nog med detta så lyckas hon även forsla in mig ända till salen innan hon låter mig så se biljetten och veta vad det är vi faktiskt ska se.
Balettuppsättningen av Ringaren i Notre Dame kan jag äntligen läsa på min biljett.
Lyckalyckalycka och mer hinner jag varken tänka eller säga fören det börjar.
Eftersom det var den första baletten jag någonsin sett tog det ett tag innan jag kom in i det och framförallt tog det ett tag innan jag kommit ihåg alla karaktärerna som jag intesivt letade efter i mitt disneyfilmsminne.
Men en paus med lite champange och ett program senare var det lättare och jag facineras något oerhört! Efteråt kunde jag konstatera att jag, som inte är något vidare förtjust i Stockholm, kunde leva med staden tillfällen som dessa!
Efter några fler dagar i Stockholm fullspeckade med kulturupplevelser är jag nu åter hemma igen och började dagen med ett besök nere i Bibliotekets magasin och letade reda på boken Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo från 1831 som jag aldrig har läst.
Illustration från första upplagan av Ringaren i Notre dame 1831.
Nu saknas bara en skön fotölj i ateljen där jag kan krypa ner och läsa. Något jag gör i väntan på mer insperation vilket jag inte tvivlar dyker upp snart mellan orden.
Abibabo.
