trasiga skor

I fredags tog en vän med mig till Kunliga Operan i Stockholm. Det var mycket tissel tassel som min vän är duktig på och efter att både ha lurat i mig att vi skulle åka buss långt bort och gått förbi både en och två ingångar till Kunliga Operan nästan sprang hon in med mig nervöst och spännt springades efter.
Inte nog med detta så lyckas hon även forsla in mig ända till salen innan hon låter mig så se biljetten och veta vad det är vi faktiskt ska se.
Balettuppsättningen av Ringaren i Notre Dame kan jag äntligen läsa på min biljett. 
Lyckalyckalycka och mer hinner jag varken tänka eller säga fören det börjar.
Eftersom det var den första baletten jag någonsin sett tog det ett tag innan jag kom in i det och framförallt tog det ett tag innan jag kommit ihåg alla karaktärerna som jag intesivt letade efter i mitt disneyfilmsminne.
Men en paus med lite champange och ett program senare var det lättare och jag facineras något oerhört! Efteråt kunde jag konstatera att jag, som inte är något vidare förtjust i Stockholm, kunde leva med staden tillfällen som dessa! 

Efter några fler dagar i Stockholm fullspeckade med kulturupplevelser är jag nu åter hemma igen och började dagen med ett besök nere i Bibliotekets magasin och letade reda på boken Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo från 1831 som jag aldrig har läst.
 
Illustration från första upplagan av Ringaren i Notre dame 1831.

Nu saknas bara en skön fotölj i ateljen där jag kan krypa ner och läsa. Något jag gör i väntan på mer insperation vilket jag inte tvivlar dyker upp snart mellan orden.

Abibabo.