Att gifta sig med coca-cola
Det var när jag satt på bussen som illamåeendet kom.
Halsen brände av ansträngning då jag betalade för min biljett hem från fotomötet.
Ett faktum slog mig.
Och när jag satt där i bussätet kändes det som om jag bara ville lägga armarna i kord och tjura. För att vara mer konstnär än något annat är inte alltid så lätt. Speciellt när man själv ser på konsten så...
men, nu börjar jag alltså inse att jag faktiskt inte kan greppa något i mina händer utan att göra det till ett stycke konst.
Och det jag itne kan göra till konst blir då också klassat som ointressant.
men nu vet jag alltså.
Att jag resten av mitt liv ska dricka rödvin, filosofera om den fria viljan och om konstens betydelse i samhället.
Jag tror jag kommer känna ro när jag nått enda fram.
Så, nu går jag mitt öde till mötes och gifter mig med Coca-cola.
Abibabo.
Halsen brände av ansträngning då jag betalade för min biljett hem från fotomötet.
Ett faktum slog mig.
Och när jag satt där i bussätet kändes det som om jag bara ville lägga armarna i kord och tjura. För att vara mer konstnär än något annat är inte alltid så lätt. Speciellt när man själv ser på konsten så...
men, nu börjar jag alltså inse att jag faktiskt inte kan greppa något i mina händer utan att göra det till ett stycke konst.
Och det jag itne kan göra till konst blir då också klassat som ointressant.
men nu vet jag alltså.
Att jag resten av mitt liv ska dricka rödvin, filosofera om den fria viljan och om konstens betydelse i samhället.
Jag tror jag kommer känna ro när jag nått enda fram.
Så, nu går jag mitt öde till mötes och gifter mig med Coca-cola.
Abibabo.
Still counting
Abibabo.
And just past your lips there's more anger than laughter
martin.
jag har bestämt mig.
för ännu en helt galen ide som jag aldrig kommer kunna genomföra.
men jag ska sätta mig ner.. skriva ner mina ideer. bilda ett filmmanus och kommer därefter be dig om att få låna din kamera.
hoppas du godtar min förfrågan. står inte ut med att ha så många filmvinklar i huvudet utan att bli av med dem eller åtminstone ha försökt göra verklighet av dem.
gasch, vad ger jag mig in på? räckte det inte med allt annat?
iallfall. nu är jag inne på krigsstigen med mig själv igen.
....
och jag har redan stött på problem..
hmm...
men det löser sig nog det med.
abibabo.
Let man's petty nations tear themselves apart
Let man's petty nations tear themselves apart
en känsla jag så många gånger försökt klä i ord har jag nu på ett fotografi.
Musiken lyssnar jag till hela tiden och vi låg och skrattade till den innan du lät din ilska över hur samhället är uppbyggt komma utanför din själs väggar. Jag kan bara hålla med dig och önska att mina ord kunde göra något åt saken.
Abibabo.
försöker.
Lättast är om du jag talar om för dig
att du skrämmer mig så
kanske då kan jag må någorlunda bra
och sova en blund eller två.
never did no harm.
Mycket väsen för ingenting.
Fotoserie.
Fick inte direkt fram det budskap som jag hade hoppats på.
känner mig lite osäker.
men jag fortsätter.
tills någon skriker och slår mig på käften.
Abibabo.
Ge mig ett liv tillbaka kom kom kom
Abibabo.
Ja då skall jag va ett as idag, och imon, då är jag ett vrak, kämpar hela förmiddan för att kunna stå rak.
En sliten, trött och avskrapadmorgon från djupa tankar och böner.
Kvar finns kroppen med en känsla av att detta är något jag kommer komma ihåg.
Käkbenet värker.
Ibland känns det som en påminnelse, att det i själva verket har med mitt huvud att göra.
och inte bara en smärta av dne vanliga. Utan en påminnelse.
Kvar finns kroppen med en känsla av att detta är något jag kommer komma ihåg.
Käkbenet värker.
Ibland känns det som en påminnelse, att det i själva verket har med mitt huvud att göra.
och inte bara en smärta av dne vanliga. Utan en påminnelse.
Funderar på en massa uttryck som saknar tillräckligt med innerbörd för mig.
Saknar mitt rum där jag nu lagt upp mina oljefärger och penslar över ett golv täckt av tidningar som berättar om festivaler, bombattentat och obetydliga ting.
Penslen formar händer, hud och vatten.
Mitt ansiktsuttryck blir förvridet i koncentration då jag ser på min egen blick som jag inte vet vad den består av, det jag nu ska försöka avbilda på min vita duk.
Jag vet inte vad mitt syfte var. Min tanke.
Det ska bli intressant och se målningen växa fram.
Allt är intressant just nu. Allt förändras framför mina förrvirade ögon och jag står kvar och studerar människorna, miljöerna och mina beslut.
och jag känner hur kroppen ler.
Abibabo.
det måste vara någonting det är helt sjukt.
Dockan lever i människan när människan leker docka.
Jag ska blunda mellan skriken och tänka på din rygg.
Måla oss på väggen med mitt fria långfinger.
Informationen kväver mig.
Jag kan inte andas.
Jag dör.
Nästan så att jag får förståelse för Jesus då han dog för människornas synder.
Nästan att jag håller med honom.
Kanske krävs något sådant.
som om det skulle vara nog.
Kvävs av information.
Det är ändå inte nog.
Jag dör.
Citat: Cobra Charlie
Abibabo.
