Säg mig bror.
Vill ha bröder vill ha systrar, vill också kunna åka i en gul folkvagnsbuss.
Hur kan man bli så lycklig och lustig över en bild. Okej, kanske dags att sova nu.. när en gul folkvagnsbuss känns som livets mening då.. då är man trött.
Snart dör Bob Dylan.
Försöker att andas in så mycket liv det går. Men minnen, hopp och drömmar fastnar liksom i halsen på mig. hosta, hosta.
Har egentligen inte så mycket att säga, trots att hela världen finns i ord innanför min hud.
Nej, orden fastnar i halsen på mig och jag blir ju bara arg på mig själv när jag sitter här. Tänk att ord kan vara så irriterande och svåra.
Fortsätter att titta på bilden och jag hoppas att också jag en dag kommer att få sitta där på den gula bussen och skratta mig lycklig. Allt för att veta vad det var som hände. Egentligen.
Vill ha en bror, vill ha en syster, vill stå bredvid folkvagnsbussen och se. allt för att få veta vad det är som finns mellan bröder och systrar.
Den gula folkvagnsbussen gör mig glad, men egentligen är jag bara arg. Arg för att folk skapar mig och inte jag själv. Arg för att jag inte vet och inte vet om jag egentligen vill veta.
Säg mig bror, vad finns bakom dessa isgrå ögon. Säg mig bror, kommer det någonsin nå mig genom ord..
Sov flicka sov, och vakna i en verklighet du känner och kan andas.
