My neighbor Totoro
My neighbor Totoro.Ett mästerverk.
Jag har aldrig varit speciellt facinerad av mangakulturen. Egentligen kasnke jag har det, bara det att jag aldrig ritkigt har haft tillgång till den. Mina kusiner har alltid sett konstigt på mig då jag ville titta på pokemon och digimon. Något som i sjäkva verket tillhört min yngsta kusins filmsamling.
kanske det är något som jag inte velat inse är en konstform då det ofta ses som något väldigt enkelt och simpelt. Inget med speciellt mycket tanke bakom. Det är iallfall den uppfattningen jag har fått från manga.
Jag kan nu medela att den är helt förändrad.
I Söndags så satte sig jag och linus för att se på min granne totoro. Och jag blev frälst. Helt underbart stycke konst.
På Måndagen känner jag mig inte helt okey och isolerar mig i bildsalen och målar av totoro när han står i regnet med paraplyet.
På Tisdagen är jag magsjuk.
På Onsdagen lyckas jag få fram att jag önskar mig filmen i julklapp.
Nu, fortfarande onsdag försöker jag bli en levande varelse igen och lyssnar på volbeat och funderar.
Försöker även bli vän med maten igen efter gårdagens mindre roliga historia.
och jag tror faktiskt att jag andas och vill bli en mangafigur.
abibabo.
vad du än gör. kom inte till skolan imorgon och krya på dig ;Å
är ledsen över att göra dig besviken. ;)
SLÅ MIG INTE!!!
man blir bara kär i den filmen. ingen självklar handling, trots det så är den så levande och även fast man inte känner till filmens egentliga handling så känns den självklar. det mest underbara är den "må-bra" känslan som rotar sig i magtrakterna efteråt, samt den känslan att man inte egentligen vet om vad som man hade sett. underbart:).
bli frisk nu. när åker du till shlm? läste i tidningen att någon klass hade åkt dit.
aa, underbar är den.
gillar också magkänslan som den ger en.
gilalr också att den liksom är uppbygd på det viset att det är små historier i en stor berättelse. :)
det är inte fören i mars någongång tror jag som det bär av till stockholm. :)
