trasiga skor

Det var länge sen du höll om mig på det viset och jag skriker rakt ut. du tror jag skadas, men i sjävla verket ler jag.

Om en själ finns,
så växer den.
den växer liksom våra kroppar och jag tror min har växt ifatt mig.
eller kanske är det din som växt ifatt dig?

När luften blivit lugn och kylig igen tycker jag mig höra musik.
Jag håller krampaktigt om din kropp och ber om förlåtelse.
Du godtar den inte.
Du säger att förlåtelser är inget man ger bort hur som helst.
Det är en gåva och varför ska man ge gåvor till dem som icke är i behov av dem?
Jag vet att du har rätt, men blundar.
Sedan låter jag överskottet av själ försvinna genom mina stängda ögon och du tar så väl hand om mig.
Trots att din panna är varm av feber.
Du tar hand om mig och nu gråter jag mest för gråtandets skull. lite för att känna efter hur det var att leva i något annat.
Jag slås av tanken att det är skönt att vara vid liv.

"Jag vill bränna ner stockholm" säger jag mellan hulkningarna.
"förstår det" säger han och låter händerna vandra längs min skakande ryggrad.
"förstår det."

Abibabo.