trasiga skor

nyvaken.
ser ut på allt de grå.
tänker lite.
funderar över ord och trägolv.
läser en text.
och det blir ännu mer grått.
stiger upp, och skriver.


Nu är det mysoktober. mellantinget är borta. nästan. Om det finns något jag hatar så är det allt där emellan. Det utan mening.
Inte en enda färg. Naturen har blivit den sentimentala och dysta plats jag väntat på. Inget mellan ting. Nu finns det där. rått och oförstörbart. Inget mer att vänta på. Nu kan det bara uppstå nya färger.

Hans kropp andas lungt.
Lamprona slocknar en efter en.
jag gräver ner mig bland lakanen och alla täcken och viskar tyst "borta".
ganska mörkt, reser mig upp igen då det börjar bli svårt att andas.
Springer vidare i någon slags lycklig uppfattning av allt det grå.

Abibabo.