för min existens och dess radikala uppbrott och fall
"för vad"
"för min existens och dess radikala uppbrott och fall"
tystnad.
och rasslande andetag.
"du suckar"
"ja vad vill du att jag ska svara"
Snön faller, kråkornas sång har tystnat, kvar finns en kyla som skär sönder mig brutalt och färgar resterande människor rosenröda. Som ett tecken på normalitet och tillfrisknad.
"ta mig tillbaka, omfamna mig brutalt, greppa min hud som om du aldrig sett hud innan. Säg mig att allt i mitt synfält är en lögn och att endast du kan förändra det, få mig tillbaka. ta mig tillbaka"
tystnad.
igen.
nu regnar det. det smattrar mot glas och det känns välkommet. som en trygghet. ett fokus bland många men som är tillräckligt genomträngade för att min kropp ska förstå och stilla lyssna till.
" ta det lungt för helvete"
glasrutan höll, kylan kom in ändå.
Jag vet inte riktigt om ni förstår det. Men allt på denna blogg är en dröm som går mellan sanning och lögn. här får det som är vackert vara. det är min enda begäran.
Den här gillade jag mer än många av de tidigare! :D
Väldigt vacker, säger så mycket men samtidigt ingenting.
åh vad glad jag blir :D tack.
I also like it! :)
Jag tänker många gånger när jag läser dina inlägg att jag inte riktigt får grepp om vad du skriver. Man förväntar sig liksom att alla bloggar är långa avhandlingar om liv. Men din vackra avslutning på det här inlägget får mig att förstå att det här liksom är en prallell verklighet med din egen och att allt måste förstås på ett annat plan. Kanske tolkat åt h-lvete fel men det är fint.
åh tack så mycket ^^ blir glad :D
vet inte riktigt vad jag ska svara då jag känner att jag inte ritkigt förstår vad du menar. hehe så typiskt mig att aldrig förstå vad folk menar. ^^ men jag tror att du ser det rätt :) jättekul att du kommenterar det. :) det är spännande att få veta hur folk ser på mina texter.
och tack föresten! :D blir jätteglad som varje gång :D
