trasiga skor

Jagade av händer
döljer sig i månen
eldflugorna

Huvudet vill skapa, men kroppen ligger tungt kvar i sängen och ber om mer sömn. Jag blir frusterad.
I huvudet på mig springer tankarna runt om godhet, religion och vad som egentligen är rätt?
Det är högst osannolikt att inte Gud skulle ha någon verkan i den värld vi lever i. Men jag tror inte på hans existens eller att den alla gånger är av godo. Sådant här har jag hört att man ska akta sig för.
...
Läser en bok som gör mig snurrig.

Har inget nytt att ta till mig så jag stannar och lyssnar mer intensivt till de ljud jag redan har nära.
saker förändras så.

Jag saknar folks ord som förvånar och upprör. Ord som för med sig sanning och insikt. Min tunga börjar damma.
Jag tränger längre in i kroppen och hittar tristess och längtan.
Där någonstans finns längtaden efter uppmärksamhet. Ni vet som var så påtängande för ett par år sedan, som ännu finns kvar men som ingen vill erkänna sig ha kvar.

Hon stod nere i hallen, påväg ut i mörkret då hon berättade om hur hon skakade, grät och svor. Hur hennes dotter aldrig ringde längre och hur natten aldrig kom med ljuv sömn till henne längre, som alltid förr.
Tanken slog mig då att det aldrig förändras.
Och då ville jag springa, o gud vad jag ville springa - långt, långt bort.

Plötsligt spelas en låt full av minnen.
Jag stannar upp, lyssnar, minns och dansar lyckligt tillbaka till där jag en gång började.
åh vad jag älskar dig.

   

Glöm det är ni snälla.

Abibabo.