We're in the middle of something, we are here to stay.
Näsan rinner och jag tror nästan men bara nästan att allt vatten i kroppen försvinner. På dataskärmen lyser rosa-randiga klänningar och grafiska björkar mot mig och fyller mig med något jag saknat.
Huvudet vill blunda och helst somna men hjärtat pumpar febrilt ut mer syre till konstnärsnerverna som ständigt rycker i mig. det är såhär det ska vara.
Plågsamt, vackert och sena nätter.
Man skapar tills det gör ont och sedan lite till. Man gör allt för konsten utan att märka det.
Jag trivs med hur tiden går och jag ingenting märker. Hur jag bara sitter här i mörkret med mina tyger, mina fotografier och mina tankar om hur det hela skulle kunna bli bättre och tillfredställa mitt hjärta ännu mer.
Abibabo Abibabo Abibabo.. För alla de gånger jag missat.
