trasiga skor

Hämnden av Sussane Bier.

Satte mig i bilen och blev plötsligt tjurig över att vi inte kunde gå ner till bion. Jag hade för övrigt inte ens någon lust att gå längre då höstmörkret gjort mig bitter och irriterad.
Men jag tror jag tänkte på de förra höstarna. Och hur många gånger jag suttit här förut.
med samma tanke. Samma känsla.

Regndropparna liksom dog på glasrutorna runt mig och föll ner på den svarta stenen under oss.

När jag satt i biosalen kände jag dock lite mer hopp. Det var härligt att vara tillbaka i Nybros lätt sunkiga biosal bredvid mamma och där amn kände igen många gamla ansikten. Nybro filmstudios trogna tittare.

När filmen är slut är jag först så upprymdatt jag inte riktigt kan prata. Regnet är fint nu.
Och när jag nu stter här och skriver om det så kan jag verkligen inte förstå varför inte folk går oftare på bio. Ser på film. Bra film. Man borde verkligen unna sig det ibland.
Nu kliar det inte lika mycket i själen på mig, som i brist på levnadsgnista. Jag fylls instället med insperation och tänker så det knakar runt filmen och dess budskap.
Åh vad bra den va, se den!

Just nu pågår Film i glasriket vilket är en filmfestival som visar massa filmer runt om i glasrikets biosalar. Jag går glatt runt med mitt filmpass jag köpt för 50 kronor och ser bra filmer som denna för halva priset. Kulturmänniskan i mig skriker av lycka.
Haha när jag blir stor ska jag bli kulturtant, gå på alla kulturarrangemang som den lilla kommun jag bor i tar fram och lite förundrat undra vad dagens ungdomar egentligen gör nu för tiden eftersom jag inte såg någon ungdom där nu idag heller...

Abibabo.