trasiga skor

Fascinerad.
Och fylld av beundran.
Hamnade framför filmen om Temple Grandins liv efter en underbar dag av auktioner och fint sällskap. Dagen har dock varit lugn och jag har lite gömt sakerna jag behöver göra under närmsta bästa turkiska matta eller i det fulaste keramikkruset på loppisen. Jag antar att jag är fullt upptagen medf att psykiskt göra det enormt stort så det sedan blir en omöjlighet att ta sig an det...

Men efter att ha fallit i matkoma i sängen, sovit och drömt konstiga drömmar men sedan gått ner och satt mig i soffan började denna underbara filmen.
Från att gå från ämnet psykologi under mitten av 1900-talet som jag är väldigt intresserad av gick det in på hennes forskning kring nötkreatur och deras sista andetag i livet innan slakt. Många av mina vänner är vegetarianer samt veganer och det intresserar mig. Dock har jag aldrig till fullo förståt ståndpunkterna i ideologin och sättet att utföra dem på. Jag har inte läst på mycket om Grandin men gillar det fösta jag ser av henne.
Nu är jag fruktansvärt inspererad och får åter ett litet hopp om det där uttjatade jag ska rädda världen. Men jag gillar att vara naiv... ibland.
Nu blir det till att skissa vidare på ideer som fortfarande är hemlighetsfulla och jag känner mig förfärligt viktig och vuxen.
Hej och hopp nu ska jag bli som Grandin fast i annan tappning och djurens rätt överlåter jag till henne och alla andra som kan detta bättre än jag. 
Men insperationen tar jag med mig.  


Abibabo.