trasiga skor

Lyssnar på Beethoven, trycker ut mer och mer färg ur mina färgtuber och blandar och låter färgerna vandra som aldrig förr på dukarna. Bredvid min säng och halvägs upp för sängbordet ligger konstböcker och filosofiböcker som liksom bildar ett ostabilt torn av kunskap som jag ibland får för mig att försöka få in i mitt naiva huvud. Som grädde på moset går nu desperate romantics på tv som jag totalt svalt och bara älskar. 
Känns härligt att vara tillbaka i skogsby igen och måla. Känns bra att ha vaknat till lite och faktiskt förstå vad det är man håller på med. Eller iallfall ha en bild av det man tror att man vet att man håller på med.  










Ofelia av John Everett Millais.

Abibabo.