Filosofi, kära filosofi

Filosofi, kära filosofi.

Ta nu min själ och krossa den i din hand. Ty den icke längre kan tänka klart. den är inte värd din trofasthet. den sviker och den sviktar.

Tänk vad mycket tankar som kan rymmas i en enda själ. Sitter här och försöker finna orden för vad min själ säger till mig. Låter psyko, låter sjukt. Låter som ingenting du kan sätta fingret på.
Låt oss för ett ögonblick, så som alla andra ögonblick mitt liv består av, tänka vad livet gör med oss. 
Att ta med ordet "meningen" känns en aning oseriöst. Ordets användning har blivit överdrivet och blivit dess död.
Ordens användning, dess dom, dess död.

Såg en film idag om en journalist. Som skrev en bok. Som bara tänkte på sig själv. Som blev deprimerad pågrund av boken om den sanna historien om ett brutalt mord han skrev. Som dog i skuggan av alkoholen och sin egen skam.
Tänk så många historier det finns. Och så många människor, med olika värderingar.Olika tankar som får dom att fatta beslut, vi andra kommer att förakta och tänka oss sjuka på.

Själen börjar fummla och glömmer. Vad var det nu igen jag ville ha sagt?  

Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på?
Gud fadern som i himlen bor,kanske vill ha det så 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0