trasiga skor

Med ett järnrör i min hand..

Hittade ett järnrör på jobbet idag då jag städade och lät det vila tungt i handen. Antilas textrad dök upp i huvudet och jag stod där ett tag och tänkte på hur sjuka folk måste vara som kan greppa i ett kallt rör som detta och sedan slå det mot en annan människa. Låter som jag haft en för jävlig barndom men så är det faktiskt inte. Tanken bara slog mig.
Och jag stod där i solen med min sopborste och mitt järnrör och fortsätte lyssna på radion.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Skriver ju ändå bara massa skit och skitfilosofi här så jag borde ju inte tänka så mycket men ändå.Skriver om ord som fastnar, järnrör i handen, änglar som faller och dör och sedan kommer tillbaka. Himmlen, musiken som är min puls, textraderna som färgar mitt liv och skit. skitskit och åter massa skit. 

Jag räknar dina revben.
Jag vill inte vara med mer.
men så sitter du bredvid.
och jag räknar mig lugn

Någonting växer i magen. någonting sprider sig i min kropp, i mitt blod, likt ett virus. Det sprider sig och känns ut i fingertopparna. Sitter på golvet och ser på dom, mina fingertoppar. Tänker på när dom får röra igen, när dom får känna. Håller mig för magen och skriker rakt ut. Inga mer samtal väntar ikväll. Ingen mer röst ska berätta för mig om hur världen ser ut.
Jag sitter på golvet och ser på mina fingertoppar. Jag skriker och jag ler. Viruset sprider sig och kommer fortsätta batt göra ett tag till. Undra hur jag skriker då. Undra hur mina fingertoppar känns mot luften då. Jag sitter här och skriker för mina fingertoppars skull. Jag längtar, jag älskar.  




Många mil att gå innan vi somnar. Många mil att gå innan vi somnar.