trasiga skor

När jag sätter mig på spårvagnen
tittar den gamla tanten på mig
med onda ögon som har upplevt ett och annat
och när spårvagnen stannar för andra gången på en timme
har jag både börjat gråta och sagt förlåt för att jag finns.

- jag saknar dig, Cobra Charlie
¨

Spårvagnsdrömmar.
Parkfilosofi utan mening.
Saknad med lycka som objektiv.
Ett varmt göteborg står fyllt med drömmar och jag står utanför det och stampar på mina egna.
Lycka som objektiv var det hela tiden. Lycka som objektiv då jag satt bilen hem (inte spårvagnen) med Cobra Charlie i öronen och ett par nya converse på fötterna.
Tar det inte så allvarligt. Kollar mest på färgen.
Fint, färgen var det, lycka som objektiv var det.
Luften är svårare att andas här har jag kommit på.
Luften är så fylld med förhoppningar att jag nästan kvävs. Drömmarna fastnar i halsen.
Jag tar ut dem, och stampar på dem igen.
Luften retas med mig.

/ solprinsens syster

Poesi. endast poesi mina vänner.

Abibabo.

Överskrift: jag saknar dig, Cobra Charlie