trasiga skor

Får han dig att le
bara för att han är berusad inte full.

Är en såndär vet inte ritkigt vad jag ska säga men vill ändå säga någonting- kväll. det känns svårt med sådana kvällar. man vill ju kunna säga, någonting. för att beskriva.. någonting, som nästan inte finns.

ojojoj, farligt ser jag. poesifilodofi på ganska låg nivå.

avslutar med ett citat (dock inte korrekt, bara en gissning) som har suttit kvar i mig sen jag läste det.

"Drick aldrig alkohol i samband med att du skriver. Det leder aldrig till något bra. Antingen så blir det poesi eller skit. Citera det!"

nej förlåt, jag kan inte avsluta. för just nu så svär jag över at klockan har blivit för mycket för att ringa samtal. (Ja, jag är en sån där uppfostrad typ som absolut inte ringer efter klockan tio.)
och så läste jag precis en dikt.
och så försöker jag kommunicera med min döve far.
vilket kan göra mig galen.
men men, åter till dikten.
måste kolla upp vem han är. har ju faktiskt konst av han.

Sternarna har ännu inte mjuknat,
inte ens havets evighet har rått på dom.
Inte heller mina ord
kommer att öppna deras minne,
så varför all den ängslan.
Jag behöver bara spegla
mig i speglen
för att konstatera:
även kyrkogården
har blivit mycket större,
och sent om sider
nås jag av vissheten:
även tiden är ouppnåelig.

- Heiner Norberg

Abibabo.