trasiga skor

med ett upprört sinne går jag snabbt över torget.
hoppar hårt i marken och vattnet skvätter.
skatorna flyger oroligt över mig.
när slutade människorna att förstå.

du borde lyssna.
du borde ringa honom. Tro inte att jag känner till din historia tróts att jag inte håller i några ord.
du borde glömma.
du borde sluta vara någon du inte är.
och du...
förbli som du alltid varit, så att jag har något att springa tillbaka till då det blir natt.

efter min flykt i staden från tanken
gick jag hem och lät mina andningsvägar sjunka ner under vattenytan.
tanken
fri.
när jag kommer upp igen slappnar jag av, eller försöker, och tänker på skönhetens tabu då det gäller människokroppen och fotografisk konst.
Jag tänker åter på minnen som bultar i min kropp.
Den här gången kan jag inte bestämma mig för ifall det känns rätt eller fel.

det var något fint med minnerna jag kom på.
men nu har jag glömt det.



Abibabo.