l ä n g t a n
Du bär mig i dina armar. Båda oss kan döda. Båda oss kan dö.
Dessa är de sista dagarna och jag känner mig liten.
Jag kommer att älska dig som min egna lilla son, som mitt eget blod om jag haft något kvar.
Blodådror ur funktion, ta orden istället.
Mina armar kan knappt greppa dig. Men det går över, det läker.
Kliar.
Och läker.
Oroa dig inte.
Jag skall älska dig som min egen son. Jag skall älska dig som mitt eget blod.
Då vi läker och frodas, skall jag älska dig.
Försöker läsa men tankarna ligger på annat håll.
fotograferar lite för att bli av med längtan och en outhädlig ängslan men hud som saknar är svår att kasta bort.
det finns ändå lugn i varje handling jag gör och varje tanke som passerar mitt huvud.
Föresten, vill lära mig att hantera rörlig bild. om jag inte minns fel så har jag nämt det tidigare. Efter gårdagens dokumentärer och filmklipp om dracula så arbetar huvudet hårt med att skapa en bra skräckscen. Pappa och jag satt länge framför Tv:n och diskuterade bra scener i Omen igår. Älskar verkligen scenen då han cyklar på trehjulingen.
nu blir det soppa och bröd.Sen jag ska minsann fortsätta med mitt drömmande.
saknar dig.
Abibabo.
