trasiga skor

Han gav oss en kort blick, som i rädsla för att vi skulle följa efter han, men gick sedan vidare med raska steg genom den upplysta skogen.
Jag tänkte på hur hans röda palestinasjal hade fladdrat i vinden och hur han fått ta till handen för att kunna lyfta undan håret för att kunna se något i huvud taget då han hade vänt dig om.
tänkte skriva om det då jag kom hem.

det var tyst i bilen.
i munnen fanns fortfarande smaken av öl, blandat med det senaste, hembakta bullar och te. Vissa kvällar kan man inte riktigt sätta ord på. kvällar man inte längre trodde existerade. Sådana saker som hände inatt hände bara för tre år sedan eller något. folk som ber men inget säger. folk som bara dricker och inte lyssnar. de som bara går förbi och njuter totalt av de ögonblick de återfötts i.
Jag tackade för skjutsen och stängde igen bildörren. Ingen nämnde någonsin något mer om hur vissa fick vara med och andra inte.
De utan fakta står kvar, men jag ler. Saker och ting är ju aldrig som det verkar, det finns alltid förklaringar har jag hört.

"Du luktar"
"Ja, de rökte inomhus" hör jag mig själv säga. Sen funderar jag lite över det och låter näsan möta tröjans tyg.
det stämde. Med ett tyst "fy fan" sliter jag av mig kläderna och hoppar in i duschen. låter vattnet tränga in i påverkade porer för att få bort stanken av rök och sprit. hur kan vatten vara något så heligt?
Tankarna rinner över mig. Hoppas inte han hittar teckningen, tänker jag och önskar att jag hade kastat den. Jag ångrar inte att jag strök över den ena av de två adresser jag hade skrivit ner till hon som satt i soffan och sa att hon ville se min konst, vad jag höll på med.
Jag skriver imorgon istället. Tröttheten faller över mig och påminner mig om att jag är människa.


Abibabo.