Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen
Ljudet av uppbrända tobaksblad. röken steg upp i skymningen tillsammans med våra ord.
Som om alkoholen vore vår vän.
Jag ville det inte men lät orden komma ur mig likt en våg av lättnad. Sen sa du likadant och jag fortsatte dra in luften, fylld med rök och funderingar.
Om jag ändå kunde låta bli att bli förälskad.
I nattens ord.
Som om jag någonsin skulle låta mina känslor svalna.
Jag förbannar mig själv för att jag glömt.
Nu finns bara känslan kvar, och tobaksröken, som alltid.
Abibabo.
Kommentarer
Trackback
