trasiga skor

Jag saknar henne.
Jag saknar någonting.
Kanske det bara är hud som värker i brist på mer vetskap om verkligheten.
Men jag saknar henne.
Och jag saknar även doften av cigratter, vilket innebär att jag saknar henne också.
vilket ändå är märkligt.
När så få ord är sagda.

Jag sitter och låter mina känslor leka tafatt i min kropp då texterna i musiken och dess tempo fyller mig med viljan att skapa och bara springa iväg till allt som finns att springa iväg till.

Ibland får jag bara lust att våldgästa folk.
har fått för mig att det skulle förändra saker.
Typ att tekoppen skulle stå varm framför dem och jag bara skulle stå där, helst med små små droppar varmt regn i håret.
de skulle vara ensamma och i skenet från den svaga lampan skulle jag se att personen som satt där log.
Och jag skulle undra avrför hon log. Om det jag gjorde i själva fallet var patetiskt. Och du skulle utan ansträngning se min underlägsenhet. Ungefär som han kan se min underkastelse då jag älskar dig. det går inte att göra på annat vis.
Det syns hur jag än gör.
Min desperation och osäkerhet lyser igenom mitt så tunna skin.
Men du skulle skaka på huvudet och snurra lite på din tekopp. Säga att det var sött, jobbigt, konstigt, allt som man inte fick och som fick dig att känna dig instängd men ändå lättad.
När jag bad skulle du berätta.
Och jag skulle lyssna tills jag till slut började kräkas.
Jag slutar då tårarna rinner och jag på riktigt inser att jag gett mig in på något jag verkligen inte förstår och har med att göra.
Men jag ville ju så gärna.
Få se dig där med din tekopp och känna hur det varma regnet sköljde av allt tvivel som satt fast vid början av min ryggrad.

Sen skulle jag tända en cigg.
Och be någon annan röka den då jag själv inte kan.
Endast för att känna doften.
Jag tror du hade ställt upp.
Och vi hade säkerligen dansat till det där halvbra bandet och dansat oss fulla på livet som ännu finns kvar men som snart, alldeles strax kommer att försvinna.

Jag saknar henne.
och henne.

men i själva verket handlar det nog bara om att jag är sjuk, är ensam hemma.
och trots all min ilska och vilja inte har orken att skapa annat än ord.