trasiga skor

Sitter i linus kök igen. En plats jag känner mig hemma på. när jag sitter här finns det alltid trygghet att hämta.
Måste dock erkänna att det känns lite tungt att inte ha en stor hög med böcker bredvid mig och ett huvud som är helt insnurrat på kvinnohistoria eller något annat knepigt som jag gett mig in på.

Jag har slutat med poesin. På nått jävla vänster har jag slutat med mycket och börjat med annat.
Dock känns det förträffligt bra. Längtar bara till hösten.. eller till öland. Ja, jag är helt enkelt full av längtan och mår för en gång skull bra av det.
Hela kroppen fylls liksom av känslor jag inte kan forma eller beskriva och så springer jag bara rakt ut.
rakt ut i ingenting.
Säg mig bror.
Jag tror jag börjar bli kär i verkligheten.

Abibabo.