Att gifta sig med coca-cola
Halsen brände av ansträngning då jag betalade för min biljett hem från fotomötet.
Ett faktum slog mig.
Och när jag satt där i bussätet kändes det som om jag bara ville lägga armarna i kord och tjura. För att vara mer konstnär än något annat är inte alltid så lätt. Speciellt när man själv ser på konsten så...
men, nu börjar jag alltså inse att jag faktiskt inte kan greppa något i mina händer utan att göra det till ett stycke konst.
Och det jag itne kan göra till konst blir då också klassat som ointressant.
men nu vet jag alltså.
Att jag resten av mitt liv ska dricka rödvin, filosofera om den fria viljan och om konstens betydelse i samhället.
Jag tror jag kommer känna ro när jag nått enda fram.
Så, nu går jag mitt öde till mötes och gifter mig med Coca-cola.
Abibabo.
Om någon skulle fråga mig om jag känner någon konstnär så skulle jag först komma att tänka på dig. Jag kanske inte har sett så mycket du har gjort (men det du har gjort tycker jag om!) men det är nog ditt sätt att vara, just filosofera, krångla till lite och bara andas det konstnärliga, som gör dig till en riktig konstnär i mina ögon. Jag kan vara avundsjuk på det. För trots att jag älskar filosoferande, konst (och rödvin ;)) så har jag så svårt att ta det där på allvar för egen del. Min förnuftiga sida säger ständigt åt mig att jag inte kan satsa på sånt... det är en hobby och inget jag verkligen kan vara. Vad skulle liksom vara min plan om jag bestämde mig för att vara konstnär? Ett läraryrke ger mig allt konkret - du kan skriva för att du ska lära andra, du kan teckna för att hjälpa andra osv.
Det jag vill komma fram till, såhär i tidernas längsta kommentar, är att jag vill vara mer som du. Jag vill också tro på konsten, ställa ut det jag gör och skriva en världsberömd bok (eller nått? ;)). Men jag vill framför allt våga satsa utan att förnuftet pratar emot...
Hmm... eller kanske jag missuppfattade det här inlägget helt. Men det väckte nått i mig :)
du är helt rätt!
dock har jag ju alltså roblem med det... att säga nej till min förnuftiga sida som hela tiden säger emot och skriker åt mig att konsten inte är något som man tar på allvar och därför inte satsar på.
gasch, vara som jag? tro mig det vill du inte ^^ det är bara jobbigt! :P
Det är som du säger så himla mycket enklare allting ifall det är konkret och något man kan sätta ord på. Kom igen, om jag satsar på det är här får jag knappt lön :P det känns så... meningslöst på något vis.. inte med tanke på pengarna nu, utan att jag hela tiden har fått för mig att konsten inte kan göra någon skillnad här i världen. Skillnad kan endast svåra deklarationer skrivna av högutbildade statsvetare göra... typ.. och jag vill ju så gärna kunna göra något.
men det blir inga deklarationer i mina händer...
endast en massa konst.. och jag börjar väl inse nu att jag får "nöja" mig, acceptera det och låta mig själv njuta av det. :)
åh älskar långa kommentarer som ger möjligheten till en diskussion! :D
föresten måste du, magnus och edvin komma på min student den 5 juni ^^
Mina gäster består av 30% woksepps. hihi tycker jag är lite kul ^^
Skillnaden mellan oss är nog ändå att du överväger ett konstnärligt liv. I min värld har det varit så långt borta att jag inte ens har sett det som en möjlighet. Har aldrig känt mig mer än snäppet över medelmåttan. Bra men inte tillräckligt bra liksom. Och dessutom har jag aldrig vetat vad målet med min konst skulle vara. Mitt skrivande är mycket lättare. Där vet jag liksom vad jag vill. Jag har också där lättare att bedömma om jag har gjort nått bra eller ej. Med konsten är det så svårt. Subjektivt. Och jag har svårt att tro på min konst tillräckligt för att tänka att det ska bli mer.
Jag tror man kan påverka med det konstnärliga! Egentligen borde du ha läst min kurs "Visuell kommunikation". Den handlade i och för sig om reklam och sånt men den visade verkligen hur påverkade vi blir av det vi ser och vilken makt som de som skapar bilderna har. Konsten är ett viktigt medie! Se vilka debatter som har skapats med konstfackeleverna! (jag uppmuntrar dig inte att göra sånt). Vi blir påverkade av konst på ett djupare plan än vad några skrifter, regler eller beslut blir. Tänk på hur det känns när man ser en fantastisk konsert! Eller hittar sig själv i en tavla. Eller bara avskyr den värld som ett fotografi speglar. Vi behöver sånt också! Man måste lära sig att hitta sitt sätt att förändra världen. Alla kan inte göra det på samma sätt!
Ska kolla den 5:e juni! Jag har för mig att jag har min slutredovisning i skolan då, men när är det? Kanske kan komma ifrån...
Kram
har du rätt i, måste se det stora i det mer faktiskt! jo men herre gud, hur lång tid tog det inte för mig att se det som ett alternativ? Men skriva är också konst!!!
men man komemr nog in i en position där man känner vad man har konsten, om du fattar.. konsten tar en speciell plats i ens själ, som den själv bestämmer typ.
Jo det har du rätt i, man blir ju helt... konstig då man ser eller hör något riktigt bra! åh, sån vill jag också bli :D
det börjar kl ett... då springer vi ut :) och sen är det mat o så hemma hos mig :) du får se om du kan helt enkelt, du är annars jättevälkommen :D
kram
