giving up the ghost.
Fick ett brev.
Hon frågade om jag kände desamma för hösten. Och ärligt talat vet jag inte vad jag ska svara.
För höst är ju höst.
Hösten är den tid då löven vissnar och faller.
Hösten är nödvändig för att nya ltider skall komma och förändra oss.
hoppas vi.
vill vi.
Men att säga det till dig är som att säga att solen åter skall komma upp utan förnuft.
Snart reser jag iväg från hösten.
Jag som precis börjat vänja mig..
Ska bli oehört spännande att se.
Ett vemod stödjer sina händer på mina axlar.
Om jag nu skall vara ärlig.
Men med annan luft i lungorna vet jag att det kommer bli annorlunda.
Att bara slippa se mina gukla tapeter kommer göra saker och ting annorlunda.
Det vet jag.
Och det blir sol.
Det blir solsken i min själ och jag ska fotografera min värld lika livligt som förr.
Och gud vad ni så lite tror på mig.
Abibabo.
Why can't you se that you are my child Why don't you know that you are my mind
Jag har tappat det.
Tappat det mesta sedan olyckan.
Hos mig finns inte längre några meningsfrågor.
Och inte någon tvekan om livet.
Och du ser på mig med sådan öertygelse.
Om att jag aldrig mer kommer att tveka.
Och det gör jag väl inte heller.
Bara tappar saker.
Och slutar minnas dem.
tell everyone in the world that I'm you.
Nu står jag här med min vinflaska av brunt glas och med lövkrans i håret.
och blodet rinnandes längs min tinning
har jag redan glömt.
jag har glömt blodet i dina ögon
och jag har glömt känslan av hur mitt huvud krossar glas.
Du torkar bort blodet från mitt ansikte och jag glömmer snabbt.
men när du blundar så ser jag
och jag kramar åter lakan i svartaste natt.
Men du håller om mig.
Igen.
och jag skriker till dig.
Jag minns inte längre lukten av blod.
Jag tappar minnet någonstans i trappan påväg upp mot mitt rum med löven som faller från mitt huvud.
Vinflaskan är tom.
Mitt huvud viskar.
Tänka sig att du kunde.
Du kunde glöma och jag somnar in i alkoholens förvridna dimma med lövkronan slängd på golvet framför mig.
Abibabo.
hej hopp och myshöst
Till stor del.
och det är iallfall en bra början.
Fast nu börjar alla fina höstlöv försvinna.
men då är pauline så duktig att hon istället längtar till snön och julen.
Myspys är vad hon vill ha.
hela mitt rum är fyllt med kastanjer och höstsaker och nu ska jag gå och mysa i tjocka vantar och mössa på nybros torg.
Som kommer vara öde, men ändå.
Vi kan låtsas att dte är någon mysig höstmarknad där som har loppis och säljer jättemysiga saker.
nej nej, jag är itne alls mysig idag.
Hej hopp.
Ut i höstmörkret och leka mys!
Abibabo.