Du säger 'har du tändstickor?' - Ja tillräckligt om du vill bränna ner stockholm.
Stockholm.Mina drömmars stad.
Egentligen hatar jag stockholm. Jag minns de gånger jag trängts bland omänskliga människor på drottninggatan. Minns när jag låg i din säng och hulkade fram min hatan över arbetet som aldrig blev bra och som förhoppningsvis kunde ta mig till stockholm. Eller när han ringde och hade gått vilse och sa att här fanns vatten.
Fast det var ganska underhållande dock.
Nu känns det ändå annorlunda. Ska titta på konst och kultur och tvångsflyttar in i min barndomsväns lägenhet under en tid. Ska bli himlans trevligt.
Kanske är stockholm är en drömmars stad. kanske man flyttar dit en dag.
Eller så spyr jag på drottninggatans glans ännu en gång.
med stockholmsplaner i huvudet låter jag håkan skrålla i hörlurarna. Känns gammalt och fint.
Abibabo.
Desperate romantics
Lyssnar på Beethoven, trycker ut mer och mer färg ur mina färgtuber och blandar och låter färgerna vandra som aldrig förr på dukarna. Bredvid min säng och halvägs upp för sängbordet ligger konstböcker och filosofiböcker som liksom bildar ett ostabilt torn av kunskap som jag ibland får för mig att försöka få in i mitt naiva huvud. Som grädde på moset går nu desperate romantics på tv som jag totalt svalt och bara älskar.
Känns härligt att vara tillbaka i skogsby igen och måla. Känns bra att ha vaknat till lite och faktiskt förstå vad det är man håller på med. Eller iallfall ha en bild av det man tror att man vet att man håller på med. 
Ofelia av John Everett Millais.
Abibabo.
