trasiga skor

 

Myser och pyser idag och facineras över hur det ibland säger klick. En polett trillar ner och man får en slags insikt man inte hade innan. Det smyger sig inte fram, eller det känns iallfall inte så. Det bara finns där helt plötsligt som efter en blinkning. Jag vet inte mer än vad jag gjorde innan, men helt plötsligt är det faktiskt okej att jag inget vet och ingen ångest tar vid där den tanken slutar. Jag fortsätter bara att lungt andas vidare. 
Idag är en sådan dag då jag tänker att allt säkert är möjligt men inte är något jag tänker göra idag. Idag ägnar jag en hel dag åt att bara sitta på en och samma köksstol och bara vänta på att brödet ska jäsa klart och låta tankarna vandra ostört mellan öar bestående av oviktiga ting.

Just nu känns det som att det enda som betyder något är vyn jag får från den här köksstolen, lukten av bröd och ljudet av din röst. Det är mysigt.

 

Abibabo.