trasiga skor

Dricker te med nya smaker och kan ju erkänna att jag tänker så det knakar. Försöker vänja mig vid att saker och ting förändras. Men september är fortfarande hyffsat vänligt mot mig om än lite hårdhänt. I eftermiddag tvångsvilar jag på något konstigt sätt genom att städa, dricka te och se på tv. Imorgon är det ateljén som gäller och jag vill börja studsa bara jag tänker på det. Längtar tills jag kan skjuta in min 70-talsfåtölj i hörnet, börja stapla upp böckerna likt berg runt omkring samt sätta upp massa insperation på väggarna. Sedan kan först löven komma och sedan snön. Jag drömmer om att då kunna sitta där i mitt stora fönster och titta ut på förändringen, den som jag inte kan ta in just nu, och bara vara.

Abibabo.

.

Ligger nerkrupen i sängen med en kropp som värker och en näsa som bestämt sig för att jag minsann hade för mycket vätska i kroppen. Höstens förkylning kom tidigt men ändå ligger jag här med ett stort leende. För september är snällt mot mig. Från köket hörs Navid Modiri och Gudarna och där står Linus och lagar knyten. Själv ligger jag nerbäddad med bra böcker, tända ljus och lyckan över snälla människor.
Här finns även lyckan över mysiga höstdagar som nu börjar krypa sig på. Lyckan över fortsatt jobb och lyckan över att ha fått en egen ateljé. En alldeles egen ateljé. Inte tills vidare, inte i andra hand, inte så längre jag går på skolan utan bara min, punkt.
Livet är fint nu.

Tack för att du gör det fint.

 

Abibabo.

 

Några myshändelser i bilder: