trasiga skor

Pause.

Solprinsens systers värld håller på att dö så därför får orden vänta. Hon måste börja se igen innan hon kan klä vad det är hon ser i ord. För det hennes ögon ser nu och vill skrika om känns inte som en sanning. Snarare som en illusion född i ilskan och i hatets tecken. Jag sitter för mig själv och håller för mina ögon och gnuggar dom tills jag kan se klart igen. Då först ska jag klä världen i ord igen.

För ingen talar, ingen lyssnar, titta ingen ler.
Jag tog mitt öde suckade, nu finns jag inte mer.

- Loke spår 4

Abibabo.

Överskrift: Loke spår 4

en ursäkt.
för allt det som mina ord kanske skapat.
det var aldrig meningen att hänga ut personer.
det här är min blogg för filosofi och poesi.
det här är mitt forum där jag andas och skriker för att kunna leva.
det enda jag gör är att skapa konst.
och visst blir jag förbannad och skriker för det.
men jag vill aldrig någonsin hänga ut personer direkt för elakhetens skull, och inte för någon annan anledning heller.
Måste bara få skrika.
Så om någon tog illa upp så ber jag om ursäkt.

Och så vill jag säga att jag tycker att det är så jävla underbart med folk som säger vad dom tycker. Ära för dom.

Så nu ska jag börja formulera mina skrik med andra ord och.. ja, jag vet inte.. bli bättre eller nått kanske.
haha som värsta viktiga personen så säger jag tack för mig och på återseende.

Abibabo.

Hey, trasigaskor är arg igen..

Vill skälla ut personer igen. Vill egentligen skälla ut ett helt samhälle.
Nästan så jag endast i protest vill sluta lyssna på musik. Bara för att protestera.
För friheten som musiken en gång skapade för människorna har blivit gömd bakom människornas stolthet.
Yttra dig inte människa, ty det finns någon som alltid har mer rätt än du.
Musik handlar om rätt och fel nu. Musiken kategorisera allt för många människor.
Som vanligt tänker jag väl för mycket.  Som vanligt kommer min egna rädsla för dömning av folk i vägen.
Usch är det bara jag eller känns det helt enkelt bara fel att musiken har blivit ett varumärke mer än en frihet?

Ska tillägga med att jag knappast är någon ängel själv, vilket gör mig ännu mer förbannad. Jag är säkert minst lika duktig som alla andra på att dömma.

överskrift: Låt mig va, Navid Modiri och gudarna

20.40

Skrika sönder själen till några spår av system of a downs första skiva.
Efter ett par penseldrag och med en intalan som svider men ändå är sann infinner sig åter lugnet. Jag kan helt enkelt inte påverka hela min värld utan får stå bredvid och se på hur folk beter sig och helt enkelt djupt i min själ skratta åt det. För mig själv. Sjukt och idiotiskt kanske. vad vet jag. Jag är ju bara en människa som inte vet hur en människa beter sig. (Vill aldrig lära mig!) 
Hur som helst så sitter jag här nu igen. Med en kropp trött av färger och penseldrag och med en ilska som lagt sig utanför i form av ord. 

"Varför tycker du att det är fult att skryta?"
"Jag bara gör det.. det är liksom, så onödigt. Jag gillar inte folk som kommer och tror att dom är något."
"Men om man har rätten att skryta då?"
"Spelar ingen roll, det finns alltid någon som är bättre än du. " 

Abibabo.
 

We don't need no..
Där tog orden i mitt huvud  slut och lite mumel har hela dagen  fått ersätta slutet på denna textrad då jag hela dagen gått runt och nynnat till Serj Tankians nya låt The unthinking majority från hans nya soloalbum elect the dead. Nu bara skriker min själ efter hans andra låtar och noter och jag funderar på att beställa albumet trots at det inte ler snällt ekonomiskt.

 Don't you see their bodies burning?
Desolate and full of yearning
Dying of anticipation
Choking from intoxication

- Empty walls, Serj Tankian

Videon till empty walls är häfftig och även till the unthinking majority. De tecknade scenerna i the unthinking majority är riktigt snyggt tecknade och får min filosofi att vakna till liv. 
Vilket som bara är jävligt synd är att jag tyvärr inte fått språkets begåvning och just nu sitter här och slår i stort sätt upp varenda ord han sjunger för att få veta. Varför kan inte jag som alla andra få vara bra på engelska!? grr...

överskrift: empty walls, Serj Tankian

abibabo.

Han kan slita hjärtat ur kroppen på folk, men se det kan jag me´!
Han tog mitt liv! Nu tänker jag ta hans.

Du vet hur jag brukar låta! Dramatisk och pretentiös.
Du som läste mina tankar. Du som värmde mig när jag frös.
Du vet att jag aldrig gör er illa. Att jag kommer va äckligt generös.
Men hela tillvaron känns så jävla meningslös.

Jag vet jag borde inte älska så förtvivlat som jag gör.
Från djupet av min självömkan. Jag vet!
Det finns risker med kärleken och det svider när den dör
men det var du som talade om evighet.

Så nu planterar jag ett träd. Dödens träd. En idegran.
Jag låter dig flyga vackra fågel. Nu är du fri och jag är human.
Men jag ska rista in ditt namn i trädets svarta, brända bark.
För jag kan älska mer än någon annan men jag har svårt att vara stark.

- Expojkvännens sång, Loke
överskriften

Hans kolsvarta hår stod rakt ut och hans lika kolsvarta ögon visade varken tecken på rädsla eller osäkerhet då han gick fram till mig i bussen och sträckte ut sin lilla hand.
"Du tappade den här"

I hans lilla hand låg tiokronan förgylld av solens strålar som jag tidigare tappat och inte hade tänkt ta upp, för att allt folket i bussen gjorde mig nervös.
Han såg på mig med stora svarta ögon och helt plötsligt visste jag att jag inte hade något att vara rädd för. Om en liten pojke kunde sitta i en buss, full med människor, så kunde jag också det. Jag tackade honom. Sjönk in i musiken och solen som gjorde mig blind för omvärlden och log. Jag fick inte min fönsterplats men jag fick ett bevis på att människor kunde vara goda. Jag mimade till sångarens ord och melodi, blundade och njöt. 

I'm a young boy with a lot of things on my mind

           

Solen lös hela vägen hem och till slut fick jag även fönsterplats på bussen vilket trots den lilla pojkens övertygelse var härligt. Då jag steg av bussen började färden hem med cobra charlie i öronen och en sjungande själ. Staden har aldrig tidigare berört mig så lite och så mycket på samma gång. Var nära att glatt hälsa på de tjuriga "så djupa och deprimerade" barnen på alkisbänken vid Willy:s och mina fötter ville dansa då jag gick där i höstsolen med mina ord och min melodi. men precis som i alla sagor finns också rädslan. Så förutom rädslan för alla människor på bussen så växte rädslan något då det helt plötsligt framför mig på cykelvägen stod en man vinglandes av alkoholpåverkan och med sin cykel som ända tänkbara alternativ till stabilitet. Han spottade några gånger över axlen. Vinglade till och såg på mig. 
men jag behövde inte oroa mig. Fin mössa var det enda han sa där han stod och jag tackade och gick lungt vidare. Funderade på om jag skulle ta det som en komplimang eller inte men bestämde mig att alkholister kunde väl även dom ha smak och fortsatte. De första tonerna av Cobra Charlies Döda de förälskade i mina öron och så plötsligt mötte min blick något nytt på vägen framför mig. Solen sken. Jag saktade in farten, stannade och såg fundersamt ner.
Där låg en söt mus.. död på den hårda asfalten och i mina öron sjöng Cobra Charlie

Döda de förälskade. Döda de förälskade.
Du måste döda..
Döda de förälskade. Döda de förälskade
För du måste..

det hela kändes overkligt men ändå inte. För det kändes som jag inte kunde bli förvånad utav något på min resa eftersom allt var en saga. Jag stod där ett tag och såg ned på den döda musen och lyssande till Cobra Charlies ord. Asfalten såg hård och kall ut där den döda musen låg och min första instingt var att flytta på den. Men nej, tankarna på hennes hemlighet av navid modiri och gudarna och boken möss och människor av John Steinbeck gjorde att jag lät bli och istället såg jag mig omkring efter en blomma. men det fanns inga blommar. Istället fick en tanke vila bredvid den livlösa kroppen då jag fortsatte min saga i mina drömmars land.

Jag kommer aldrig glömma min saga. Varken pojken med de kolsvarta ögonen utan rädsla eller osäkerhet, alkolisten med cyklen eller den döda musen. Aldrig ska jag glömma hur solen lyste den dagen och hur mycket världen log mot mig.

det är ett minne likt en saga.

Abibabo.

överskrift: Döda de förälskade, Cobra Charlie



  

Skrik om du brinner.
Okey, jag skriker. Jag skriker så fort du kommer.
Så att marken under mig spricker och allt lidande dör och återföds.
Jag skriker för att jag brinner...

Kan man skrika om man en gång redan brunnit upp?

abibabo.