trasiga skor

I got life, brother.



"Jag har aldrig varit här..
Har du inte, varör inte.
Nä, vi kom inte längre än till trädet som är nedblåst där borta.
Vadå, vågade ni inte gå längre eller
Ne, mamma ropade att det var fika då.."



Vi jämförde vems lekställe som var bäst.
Jag tyckte att vår å med den lilla ön i mitten med en planka som bro, slog allt.
Men grottsystemet med ängen bredvid, lövskogarna och den större ån var inte dåligt det heller.
Där man dessutom kunde åka båt då det var översvämning.
Ännu en gång suckade linus då jag dröjde kvar vid det vackra och såg på allt med ögon lika stora som ett barns.
Tanken dröjde kvar vid alla roliga lekar man kunde ha lekt här.
Tänk liksom, vilket krigsfält. vilket slagfält.
Vilket ideal för en riktig rövarskog, som i Robin Hood.
Nästan så att jag mötte Nalle Puh i sin röda tröja på en stig som i Sofis värld.
Linus suckar, men börjar vänja sig nu vid att jag facineras så av hans vardag.

Marken var fylld med pilbågar, spjut och svärd.
På den blå himlen ovanför mig flög drakarna och de stora örnarna.
Djupt nere i grottorna lurade det mörka vidunder ingen någonsin klunnat drömma om.
I ån lurade den svartaste magi som kunnat dränka vilken människa som helst med sin vackra stämma.
I staden bortom all skog låg staden så fridfullt tyst och ovetande om det äventyr som här utspelade sig.
Jag trodde jag hade förlorat fantasi efter alla år i verkligheten.
men tydligen lever den kvar i ett par ögon, som tillhör ett barn.

Abibabo.

Fattig på ord. Känner mig mest stolt faktiskt.

Abibabo.

Dockan lever i människan när människan leker docka.



Jag ska blunda mellan skriken och tänka på din rygg.
Måla oss på väggen med mitt fria långfinger.

Informationen kväver mig.
Jag kan inte andas.
Jag dör.
Nästan så att jag får förståelse för Jesus då han dog för människornas synder.
Nästan att jag håller med honom.
 Kanske krävs något sådant.
som om det skulle vara nog.
Kvävs av information.
Det är ändå inte nog.
Jag dör.

Citat: Cobra Charlie

Abibabo.

Öland under ett dygn.
Solprinsens syster ser på sin prins och skrattar sig lycklig.



Jag blir bländad av solen.
Glömmer helt filosofin och saker som etik och moral och allt annat som man borde tänka på för världens bästa.
Mina kinder värker då jag ler och förvånas av allt runt omkring mig.


Som en nyförr springer jag runt och pekar och skriker
"titta"
Förväntansfullt ser jag tillbaka på Linus och förväntar mig samma reaktion från honom som från mig.
Med iställer går linus fram till mig och börjar med en tung suck dra i min jacka för att jag ska fortsätta framåt.
Besviket ser jag på det fina objekt jag nyss pekat ut för honom, som han helt verkar ha missat och börjar motvilligt kämpa emot hans tag om min jacka.
han vänder sig mot mig och börjar med ens att tala
"Du måste förstå, detta är vardag för mig, det är inte alls vackert"

Låt oss ta det här på ett språk, som ingen annan förstår.

Abibabo.

Det där med moral och etik..
Det där med hur sinnessjuk och blind verkligheten egentligen är..
Har vi glömt det?



Såg filmen Försoning för andra gången.
Sitter i biosalen och låter uttrycken, orden och känslorna gå genom mitt huvud.
Vill se den igen.
Vill se allt de vackra.
Vill låta den där obehagliga känslan av otillräcklighet få gå igenom kroppen igen.
För jag vet ju ingenting.
Jag vet inte vad ordet smärta innebär.
Vilket för många redan är klart.
Mig också.
Men ändå är vetskapen långt borta och behöver hela tiden påminnas.

Det blev mycket spring, för att hinna med tiden.
Köpte en alldeles för dyr sjal.
Och när vi kom hem till stan så gick jag runt och läste all den poesi som lyste på väggar och gator.
Vackert.
Solprinsens syster ler då hon betraktar orden.
och konsten. 

Överskrift: Försoning

Abibabo.

Funderar på det där med filosofi nu igen.
Har ju glömt vilka frågor det var jag ställde och vilka svar jag faktiskt hade kommit fram till.
Antar att man kanske ska glömma.
Att skriva ner allt sammans kanske gör en galen tillslut.

Sitter ensam i en liten datasal på skolan.
Mycket farligt.
Kroppen sätts i gungning och fötterna lyder musikens takter.
Kroppen dansar diskret och ser sig oroligt om.
För dans är något personligt.
Något som kommer från det innersta, inget man visar. 
Tangentbordet blir till världens komplicerade instrument.
Och jag skapar känsor till röster.

Här sitter jag och knaprar på uttryck, känslor och musik.
Dansen är mitt syre.
Hur är det hos dig

Du ser vacker ut.


Nattäventyr.
Knappast inatt.
Temperaturen i min kropp håller på höjas.
Vem var det som bjöd in dess skapare.



Kanske vi är ett enda stort tinnitus, allihop
eller vad tror du

Några nattäventyr blir det inte inatt..
men en nattdusch får lugna ner mitt sinne och min sjuka kropp och få förnuftet att sussa sött.
Det är alldeles mörkt här och det enda som hörs är musiken i mina öron.
Kan inte riktigt förklara känslan
känsla, vad är en känsla för något..
...
här är det filosofiskt förvirrat.
Hur är det hos dig

Abibabo.

Everybody making a sound

Försöker minnas vad det var jag satt och tänkte på. Men det är svårt att veta.
Var ute och gick idag. Var rädd för att bli överfallen men blev lugn då jag såg paret framför mig på stigen som hade en hund med sig.
Varför denna tillit till djuren?
Inte lika förstörda och odugliga som vi, antar jag.
Alla snackar om religion, etik och moral.
Och inne i mitt huvud snurrar världens filosofi.
Den här gången lite mer konkret än tidigare. Nu vet jag att jag minns ett samtal för ett par timmar sen där vi diskuterade just religion.
Jag läser om religion just nu också i min filosofibok.
Men får inte riktigt ordning på mina tankar.
 Trots alla de timmar vi diskuterade ämnet och allt det jag läst, och alla tankar jag tänkt.
Ne, det är väl liksom inte riktigt meningen.




Oh it's such a perfect day, I'm glad I spent it with you

Klokast är den som vet vad han inte vet
Allt detta filosofiläsandet får en att känna sig stolt.
Vet inte riktigt om man ska vara stolt över det där med att vara människa..
men bara huvudet, kanske.
Musiken fyller mig med ro och hopp.
Allt är så lugnt och fridfullt här.
Hur är det hos dig.


I'm walking to the something
Bla bla bla bla bla bla bla
Collapse
I'm drinking too much bla bla,
bla bla bla bla bla bla bla
Fall out
I'm feeling really bla bla, I want to bla bla bla,
Collapse
And in the end it means I bla bla bla bla bla bla bla
The end



Citat: Gorillaz och Lou Reed