When it's time to live and let die.
Abibabo
Hey Gloria,this is why we're on the edge. The fight of our lives been drawn to this undying love
natten omsluter mig med sådan ömhet.
Och fiolerna i musiken får mig att smeka natten lika mjukt tillbaka.
Min hud blir den vackra kontrasten som livet i allt det döda.
För den är varm.
den nästan värker av värmen från dig och jag önskar bara att du kunde känna det.
Musiken får mig att le.
Den hesa rösten och gitarrerna får mig att rysa av välbehag och jag väntar med spänning på de kommande dagarna.
Att få leva i en dröm, bara för ett slag, kan göra vem som helt odödlig.
Jag låter det som skaver vara.
Och försöker endast andas i takt med tidens gång.
Jag tror faktiskt inte att jag är riktigt medveten om vad som händer.
Denna sommar är endast en andhämtning.
En härlig anhämtning, en andhämtning som representerar alla de andetag jag missat under min skolgång.
Nu står mitt gula rum som jag förut älskat så fallfärdigt.
Och bara en blick på det får mig spyfärdig.
Äcklad.
För där finns allt det jag itne l'ngre vill ha i mina lungor.
Alla texter, alla bilder, alla minnerna fastklistrade med solljuset på väggarna.
det är vackert men jag vill inte ha det.
Så jag vänder om, låter det som skaver vara och tar ett djupt långt andetag.
Min hud är varm och jag sover i ett nytt rum.
Med en enkel säng och massor med nya skuggor om natten.
Skuggarna faller över min hud och jag önskar att du kunde se det.
Känna allt det jag känner nu.
Soundtrack: Viva La Gloria - Green Day
Abibabo.
.
Jag saknar någonting.
Kanske det bara är hud som värker i brist på mer vetskap om verkligheten.
Men jag saknar henne.
Och jag saknar även doften av cigratter, vilket innebär att jag saknar henne också.
vilket ändå är märkligt.
När så få ord är sagda.
Jag sitter och låter mina känslor leka tafatt i min kropp då texterna i musiken och dess tempo fyller mig med viljan att skapa och bara springa iväg till allt som finns att springa iväg till.
Ibland får jag bara lust att våldgästa folk.
har fått för mig att det skulle förändra saker.
Typ att tekoppen skulle stå varm framför dem och jag bara skulle stå där, helst med små små droppar varmt regn i håret.
de skulle vara ensamma och i skenet från den svaga lampan skulle jag se att personen som satt där log.
Och jag skulle undra avrför hon log. Om det jag gjorde i själva fallet var patetiskt. Och du skulle utan ansträngning se min underlägsenhet. Ungefär som han kan se min underkastelse då jag älskar dig. det går inte att göra på annat vis.
Det syns hur jag än gör.
Min desperation och osäkerhet lyser igenom mitt så tunna skin.
Men du skulle skaka på huvudet och snurra lite på din tekopp. Säga att det var sött, jobbigt, konstigt, allt som man inte fick och som fick dig att känna dig instängd men ändå lättad.
När jag bad skulle du berätta.
Och jag skulle lyssna tills jag till slut började kräkas.
Jag slutar då tårarna rinner och jag på riktigt inser att jag gett mig in på något jag verkligen inte förstår och har med att göra.
Men jag ville ju så gärna.
Få se dig där med din tekopp och känna hur det varma regnet sköljde av allt tvivel som satt fast vid början av min ryggrad.
Sen skulle jag tända en cigg.
Och be någon annan röka den då jag själv inte kan.
Endast för att känna doften.
Jag tror du hade ställt upp.
Och vi hade säkerligen dansat till det där halvbra bandet och dansat oss fulla på livet som ännu finns kvar men som snart, alldeles strax kommer att försvinna.
Jag saknar henne.
och henne.
men i själva verket handlar det nog bara om att jag är sjuk, är ensam hemma.
och trots all min ilska och vilja inte har orken att skapa annat än ord.
Desperate, but not hopeless, I feel so useless in the murder city
Christian's crying
In the bathroom
And I just want to
Bum a cigarette
We've come so far
We've been so wasted
It's written
All over our faces
Abibabo.
