trasiga skor

Tegan and Sara i lurarna.
Solen har gått i moln men jag är fortfarande fylld med lycka. För första gången på länge är känslan av att vara student underbar och allt går liksom bra nu.
Och jag börjar undra avd det är som gör att jag fylls av denna känsla.

Nu har jag iallafall stockholm avklarat och just nu sitter jag med religionsrapporten som ska vara inskickad ikväll.
Allt känns bra. Hör och häpna!
Hoppas solen skiner imorgon också. Jag blir glad då.

Abibabo.



I shouldn't go when I feel this building.

Fläkten surrade dovt i bakrunden till gruppens tystnad. Till den sång pratade Fazil om sitt liv i bosnien under kriget och hans tid i koncentrationslägret.

"Min skolkamrat och jag var tiden innan kriget arbetskamrater och hade gjort lumpen tillsammans. När han en dag stod utan för mitt hem med vapnet i handen slog det mig för första gången att han var serb och jag muslim.
En vecka tidigare hade vi varit arbetskamrater och pratat med varandra som ingenting. Då var vi arbetskamrater, nu var han serb och jag muslim."

"Vi satt på bussen och jag höll min nyfödda son i min famn. Han skrek och jag visste att han var hungrig, men vad kunde jag göra då inget fanns att ge"

Citat från Fazil som är långt ifrån orginalet men med samma innebörd.

Jag är bestört och har den där känslan av oro i magen som ställer mig frågan vilken slags art jag egentligen tillhör och vad en människa är?
Det svider och skaver.
men jag är tacksam över den insikt jag får.

Abibabo.

"Jag vill bara fånga dig", förklarade Mike. "Det gör inte ont"
"Nej,nej!" ropade stjärnan förtvivlat. "Det är alldeles fel! Jag ska dö, så är det sagt!"
"Men jag kan rädda dig om jag bara får ta emot dig i mina händer!" sa Mike vänligt.
"Nej, heller döden!" ropade stjärnan.

Filmen "Det levande slottet" av Hayao Miyazaki är en av hans filmer som jag har facinerats mest av. I veckan började jag läsa boken som jag till en början inte ens visste existerade. Men den fanns tydligen och hade också varit grunden för filmen.
Film och ord hör inte ihop på så sätt. Det blir så ofta fel och förstört då man ska göra om en formel till en annan.
Så jag är oehört glad då jag faktiskt börjar läsa boken och inser att Miyazaki gjort en film med insperation av boken men långt ifrån en film som ska vara som en filmversion av den.
Boken blir bara bättre och bättre utan att filmen blir sämre.
Sånt gillar vi.
Så nu msåte jag nog ta och se filmen igen när jag läst klart boken. Mest för att det är en fantastisk värld jag inte vill lämna.

Abibabo.