trasiga skor

Bara för att jag är galet glad när allt till slut blir som det ska.

Lyssnar till musiek som jag borde ha lyssat till för länge länge sen. Sitter just nu här med min tekopp och bara njuter. Nynnar till orden och känner hur lugnet infinner sig. Första gången jag hörde talas om Matisyahu var från en dokumentär som mer än troligt var på ettan eller tvåan. han talade då om svårigheten att samanfläta hans tro med musiken. Jag facinerades väldigt mycket av hans ord den gången. Skrev ner hans namn på ett gammalt kvitto och tänkte att det skulle bli fint att lyssna på.
Men som alla kan gissa så tappades lappen bort och jag tappade bort musiken.
Nu har tiden blivit min vän igen och jag sätter mig ner och lyssnar. Känns bra, och dessutom så påminner det om musiken från rum nummer nio.

Abibabo.

Promenad genom lugnet en onsdagskväll i slutet av maj.

solen lyser mig i ansiktet. Jag och solen. Jag älskar då vi pratas vid.

Då jag vinkat adjö i regnet till siluetten bakom bussrutorna begav jag mig hemmåt. Alldeles lycklig. Var länge sen denna totala lycka fyllde mig. Regnet luktade somamr och asfalten liksom smekte mitt luktsinne. Jag vet att jag talat om detta så många gånger innan. Hur livet fyller mig med de där underbara känslorna som känns overkliga för denna verklighet. men det är mysigt. Det där med lycka. Och jag upprepar tills min tunga inte längre orkar sjunga. jag dansar tills mina ben ger vika. Jag kommer att kyssa dig tills mina läppar inte längre svarar på min hjärnas begär. Jag kommer att älska livet tills livet inte längre vill ha mig och det vill det.
Till musik som får mig att gunga låter jag sommarkvällen omfamna mig. Jag håller om mig själv och längtar tills dess då vi båda har tid.
Du, jag och solen.

Abibabo.

Springer runt och försöker trycka in alla mina folkhögskoleminnen i mitt gamla rum. Känns otroligt fel och konstigt, men det går. Mitt i allt det här kommer jag på mig själv med att inte komam överens med tystnaden runt mig. jag kommer inte heller överens med musiken som finns i mina lurar...
I alla minna spridda minnen kommer jag på att jag saknar ljuden och musiken från rum nummer nio. Eller var det tio? Mitt emot arton iallfall vilket logiskt borde vara nio. Fast var det någonting som var logiskt på den där skolan.

Det fanns aldrig i min tanke att fråga vad det var för musik då den alltid fanns där. Nu nunnar jag lite osäkert på tonerna jag minns och saknar lukt, smak och ljud. Till och med dörren som knarrade och som de lyckades få tyst på en vecka innan jag lämnade skolan.
Jag saknar smaken av vinet och jag saknar dansen i rum nummer nio till pinsam musik.

Jag är hemma nu.
Och här dansar fan inget. Kom och dansa med mig!

Abibabo.

Morgontrött Linus vid frukostbordet.

Linus och Bagera i solen.

Abibabo.

utflykt. Flykt till norra öland och när jag satt där bak i bilen var alla namnen på stränderna bekanta, men vart vi hade fått upp den där stora gäddan, eller där vi gick på stenarna ute vid vattnet, det minns jag inte ritkigt. det var skönt iallfall. Att få vara på språng efter så mycket stillasittande. Mycket finns fortfarande kvar att göra men jag tar paus på paus. Vill nog helst av allt pausa tiden. Inte livet, men tiden. Kan man det?
Jag trivs i alla fall.
Vi gick runt och småpratade om allt, blev förälskade i träd och när ingen såg så försökte jag förtvivlat dra ut en rostig spik ur en gammal träplanka på stranden. Antar att den hörde hemma där trots att den hade blivit väldans fin även hemma hos mig i mitt nu så tomma rum då jag snart måste lämna skolan. Känns lite märkligt men ganska bra det med.
Slututställningen vi hade förra veckan gick bättre än förväntan och jag har fått ändra på mitt tänk lite.

Nu sitter jag här framför datorn och tiden tickar på igen. precis som igår, och i förgår. Och det där absoluta ingenting är väldigt härligt att ha vid sin sida för en minut. Men ska snart börja arbeta. Snart.









Det var en välbehövlig dag vid havet och nu kan jag knappt hindra mig själv från att bara kidnappa dig och ta med dig ut till havet. Vi ska bara sitta där och andas. Och sen ska jag kyssa dig på kinden och berätta för dig hur mycket jag tycker om dig.




Abibabo.

The riot boys got your soul.

Abibabo.

För det första...
det här nätverket gör mig galen och jag vet snart inte vad som är publicerat och inte publicerat. Tror jag just tog bort ett inlägg jag ville ha kvar... låt du vila i frid käraste poesi.

För det andra...
Jag lyssnar till Operation Ivy och har återfunnit insperationen. Grafiktrycken är snart klara och min målning talar till mig varje gång jag går förbi. Är inte sådär stum och hånleende utan berättar vad som behöver göras. Underbart.
Har fotograferingen i bakhuvudet med och funderar över när jag ska få tillfälle att kidnappa mitt nästa offer som ska vara modell till min nästa målning.

För det tredje...
Inser vad jag hör hemma.
Och det är iallfall inte här.

Abibabo.

Soppa.
En dag då man äter soppa är alltid en bra dag har jag kommit fram till.
Skolsoppan räknas inte.
Inte ens om det är kantareller i...
tror jag.
Men det blev iallfall en bra dag. Mycket sömn och en vandring i ekskogen med massa gamla träd och en hel del vitsippor. Vi hann även med massa filosofi lite sådär över en disk under förmiddagen.
Känns bra.
Men imorgon ska arbetet med slututställningen börja ta form. Känns mindre bra. behöver fundera och vända och vrida på saker och ting. men lite söndagsångest får man väl räkna med.
Nu ska jag värma ännu mer soppa och unna mig mackor med gott pålägg. En kopp te i muminmuggen och sedan lite telefongulligull på det gör mig gott.
jag tror faktiskt att jag hade kunnat leva på det här en evighet om inte mer.

Abibabo.