I fönstret lyser solen, och du är nästan vaken.
Använder varenda minut den här veckan för att hinna med. Jag målar, målar och målar och förhoppningsvis så står jag på Stockholms station om precis en vecka med några målningar under armen och med ett trött men stort leende.
Nu under våren kommer jag att få visa några av mina målningar på Restaurang Gotland i Stockholm vilket känns fantastiskt roligt.
Så fram tills dess blir det ateljéhäng, musik och palering.
Gillar känslan som fyller mig och studerar den intresserat. När allt jag borde känna är stress och då min kropp i vanliga fall borde gett upp för länge sen tar mina lungor istället djupa andetag som fyller mig med skratt och glada tankar. det känns fint. Jag gillar det här.
Abibabo.
Låta tankarna vandra.
Idag är en sådan där dag då man vaknar upp och allt är fint men inget stämmer. Kroppen stämmer inte. Den skriker och drar i mig och vad jag än gör så skriker den tillbaka att jag gör fel. Det finns sådana dagar. Då är det bara till att hänga med så gott man kan, trösta sig med att se solens gång på himlavalvet i vackra skogar och lägga sig på golvet i ateljén och studera takets sprickor och spikhål. ( Varför det finns spikhål i taket i så stort antal tåls ju att fundera på bara det.)
Idag ska jag skriva klart en presentation till ett skapandeskola-projekt som tar sin början imorgon. Det får nog bli punkt där sen. Får låta min kopp tjura klart och hoppas på att den kommit på bättre tankar till morgondagen.
Abibabo.
One night in Bangkok
På onsdag kommer min kära vän hem från Bangkok. Jag saknar både henne och Bangkok just nu väldigt mycket. Jag sitter nu med en kopp te och tittar ut i sverigenatten men ler då jag tänker på att man snart säkerligen kan få åka ut på äventyr igen. Gillar det där med äventyr, precis lika mycket som jag gillar hemma. Förr trodde jag att jag endast var äventyrsmänniska och kunde resa och fara till världens ände och att hemmet fanns någonstans i resväskan eller i hjärtgropen, kanske där också längtan efter nya vyer fanns. Men ordet hemma, det har verkligen blivit något jag har funderat på under en längre tid nu. Och jag vet inte mer om begreppet nu än när jag började fundera mer än att det är hemskt viktigt och otroligt skönt när man väl hittar hem.
Abibabo.
Everybody's playing the game, but nobody's rules are the same. Nobody's on nobody's side.
Det är chess, ateljén och massa pirr i fingrarna. Det är ett nytt år och jag hejdar liksom mig själv för att inte springa för fort fram. Försöker stanna upp och njuta. Blir inte ens ledsen när jag inte somnar om kvällen. För jag vet att jag kommer göra det nästa kväll. Innan dess underhållar jag mig med boken Havsmannen och funderar på ett kvällspass i ateljén. Tycker att det här med 2013 är fasligt spännande!
Abibabo.
