Räcker tiden till för oss alla?
Jacek Yerka
gillar detta!
usch har mycket att göra, men nu är det en slags härlig stress som sprider sig i hela min kropp.
härligt.
så låt det vara nu.
låt tiden gå.
No more bad town.
They call it a scene I call it disaster
Down here the kids grow up faster
hihi jag vill aldrig bli vuxen.
Abibabo.
Down here the kids grow up faster
hihi jag vill aldrig bli vuxen.
Abibabo.
Stenarna har ännu inte mjuknat.
Får han dig att le
bara för att han är berusad inte full.
Är en såndär vet inte ritkigt vad jag ska säga men vill ändå säga någonting- kväll. det känns svårt med sådana kvällar. man vill ju kunna säga, någonting. för att beskriva.. någonting, som nästan inte finns.
ojojoj, farligt ser jag. poesifilodofi på ganska låg nivå.
avslutar med ett citat (dock inte korrekt, bara en gissning) som har suttit kvar i mig sen jag läste det.
"Drick aldrig alkohol i samband med att du skriver. Det leder aldrig till något bra. Antingen så blir det poesi eller skit. Citera det!"
nej förlåt, jag kan inte avsluta. för just nu så svär jag över at klockan har blivit för mycket för att ringa samtal. (Ja, jag är en sån där uppfostrad typ som absolut inte ringer efter klockan tio.)
och så läste jag precis en dikt.
och så försöker jag kommunicera med min döve far.
vilket kan göra mig galen.
men men, åter till dikten.
måste kolla upp vem han är. har ju faktiskt konst av han.
Sternarna har ännu inte mjuknat,
inte ens havets evighet har rått på dom.
Inte heller mina ord
kommer att öppna deras minne,
så varför all den ängslan.
Jag behöver bara spegla
mig i speglen
för att konstatera:
även kyrkogården
har blivit mycket större,
och sent om sider
nås jag av vissheten:
även tiden är ouppnåelig.
- Heiner Norberg
Abibabo.
bara för att han är berusad inte full.
Är en såndär vet inte ritkigt vad jag ska säga men vill ändå säga någonting- kväll. det känns svårt med sådana kvällar. man vill ju kunna säga, någonting. för att beskriva.. någonting, som nästan inte finns.
ojojoj, farligt ser jag. poesifilodofi på ganska låg nivå.
avslutar med ett citat (dock inte korrekt, bara en gissning) som har suttit kvar i mig sen jag läste det.
"Drick aldrig alkohol i samband med att du skriver. Det leder aldrig till något bra. Antingen så blir det poesi eller skit. Citera det!"
nej förlåt, jag kan inte avsluta. för just nu så svär jag över at klockan har blivit för mycket för att ringa samtal. (Ja, jag är en sån där uppfostrad typ som absolut inte ringer efter klockan tio.)
och så läste jag precis en dikt.
och så försöker jag kommunicera med min döve far.
vilket kan göra mig galen.
men men, åter till dikten.
måste kolla upp vem han är. har ju faktiskt konst av han.
Sternarna har ännu inte mjuknat,
inte ens havets evighet har rått på dom.
Inte heller mina ord
kommer att öppna deras minne,
så varför all den ängslan.
Jag behöver bara spegla
mig i speglen
för att konstatera:
även kyrkogården
har blivit mycket större,
och sent om sider
nås jag av vissheten:
även tiden är ouppnåelig.
- Heiner Norberg
Abibabo.
The more I see, the less I know, the more I like to let it go
tar ett djupt andetag och låter huvudet sjunka under vattenytan.
får vatten i näsan och flyger hastigt upp igen och sätter mig på badkarets vita botten med händerna för ansiktet.
det svider.
pulsen känns i varendra millimeter av min kropp.
om man nu kan förklara det så.
men pulsen kändes överallt.
jag satt och tänkte på det,
samtidigt som jag satt och log åt att det nog är alla minnen som bultar.
de vill ut men min kropp säger åt dem att stanna.
min kropp bultar mycket nu.
vill tillbaka till öland igen.
Abibabo.
som om dom inte bryr sig om vad dom tar och vad dom ger
trött.
Abibabo.
Jag tror vi flyr rakt in i solen.
Dagen har varit underbar.
Skogen, träden, ängarna, vitsipporna - allt har badat i finaste solljus och fått min själ att le.
Letade bland alla berättelser med i stugan och fann många som fyllde min avdelning för uttryck och känslor ganska rejält.
en väska från amerika, en serietidning från samma tid som andra världskriget och mycket annat.
kännss om att inga måsten existerar längre.
endast på grund av den där solen.
gillar solen,
saker som har en historia,
och ögonblick.
vill du lyssna på de ord jag har att berätta.
vill du älska mig med en hel famn av trygghet.
kan du fly in i solen med mig och uppskatta det precis som jag.
kan du förklara ditt sätt att gå som om inget spelade någon roll fasten jag vet att det gör det för dig och att du kan försvara din värld så.
förklara för mig hur du lyckas övertyga mig om att världen behöver alla människor
även dom som är galna.
vill du lyssna till min puls då den dansar över min hud i hopp om att få hoppa över till en annan kroppsdel
som tillhör någon annan.
Abibabo.
skulle han säga nej till en hel värld för din skull.
Går det överhuvudtaget att tänka sig en frisk människa?
Skulled u byta underkäkens alla tänder mot en kram?
Skulle du dra ut alla tänder, en efter en med tång, för att få veta om någon verkligen tyckte om dig?
Skulle du vara med vemsomhelst för att slippa vara ensam?
Skulled u byta underkäkens alla tänder mot en kram?
Skulle du dra ut alla tänder, en efter en med tång, för att få veta om någon verkligen tyckte om dig?
Skulle du vara med vemsomhelst för att slippa vara ensam?
- Gunanr Ardelius, När du blundar så tittar jag
who do we own our lives ans who does our lives own.
If we use the same tools to start war and make peace,
what does it tell of intelligence?
lyssnar till frivolvol och domnar bort.
så vi glömmer den här dagen.
så som de andra.
buhu, min ipod ser ut att ta sina sista andetag...
redan.
har jag verkligen behandlat den så illa.
solprinsens syster blundar.
inga ljud finns att höra eller relatera till.
relatera...
började tänka på det här är ingen kärleksdikt nu.
Tillägnar han varje kväll
till att rista dikter i en klipphäll
för att sedan skrika dem i en mikrofon
tills rösten låter gäll
Använder han båda händerna
så att cirkeln blir sluten
och med blodfyllt huvud
och ansträngt hjärta
hamnar på akuten
Använder han dig som referens
när han pratar om hur det känns
att det finns en gräns
för hur ont bara en person får göra
Försöker han fortfarande röra
vid din handled när du går förbi
bara för att kolla så att allt står rätt till
Har han kvar ett fotografi
på sin vägg där du som barn
gör piruetter bland rödmålade höstlov
med en blick in i kameran
som inte hunnit börjat dö
Smilgroparna grävda redan då
Får han dig att le
bara för att han är berusad inte full
Sista frågan
Skulle han säga nej till en hel värld
för din skull
Abibabo.
what does it tell of intelligence?
lyssnar till frivolvol och domnar bort.
så vi glömmer den här dagen.
så som de andra.
buhu, min ipod ser ut att ta sina sista andetag...
redan.
har jag verkligen behandlat den så illa.
solprinsens syster blundar.
inga ljud finns att höra eller relatera till.
relatera...
började tänka på det här är ingen kärleksdikt nu.
Tillägnar han varje kväll
till att rista dikter i en klipphäll
för att sedan skrika dem i en mikrofon
tills rösten låter gäll
Använder han båda händerna
så att cirkeln blir sluten
och med blodfyllt huvud
och ansträngt hjärta
hamnar på akuten
Använder han dig som referens
när han pratar om hur det känns
att det finns en gräns
för hur ont bara en person får göra
Försöker han fortfarande röra
vid din handled när du går förbi
bara för att kolla så att allt står rätt till
Har han kvar ett fotografi
på sin vägg där du som barn
gör piruetter bland rödmålade höstlov
med en blick in i kameran
som inte hunnit börjat dö
Smilgroparna grävda redan då
Får han dig att le
bara för att han är berusad inte full
Sista frågan
Skulle han säga nej till en hel värld
för din skull
Abibabo.
Mitt hjärta, brist! Min tunga måste tiga.
den där lustiga känslan i kroppen igen.
ni vet. då man känner lugnet infinna sig, men samtidigt sprider sig likt en doft upp som från marken och får en att bara vilja sparka rakt ut.
en sån där känsla som är okontrollbar. som bara får en att göra misstag. göra det mer illa ställt än vad det redan är. endast för att se hur långt det kan gå. ni vet som på film.
komik, nästan.
inget jag nu säger med deppig röst. tvärtom. är nästan lycklig, fast med magont.
om ni förstår.
gick runt i biblioteket idag för att låta tankarna växa för att till slut kunna få vila. blir snart galen av alla tankar som jag inte vet är rätt eller fel. har ju ingen att diskutera det med.
för ung för att vara allvarlig. för gammal för att kunna vara klar i huvudet.
läste i lite böcker och brydde mig inte så mycket om verkligheten. känner ibland stor sorg för luften runt omkring och ni som andas den. vem var det som drog upp mig från golvet nu igen... där jag satt i min förundran och luktade på sidor och ord...
dikter är alldeles för lätta för lungorna att andas in. de borde ha varningstext. man fastnar så lätt.
målade med färg med. och bet sönder läpparna något otroligt i all koncentration. återfuktade en öken som jag ständigt torkade ut igen med tröjarmen.
en hel skog på linneduken.
någon som vill följa med in.
okey, vi säger såhär.
varenda gren, skugga till gren, antydan...
är en tanke som desperat söker dig upp mot skyn.
de berömde mig oehört där jag stod bredvid mitt kladd med penslen i en vitmålad hand. hade velat vinka med den för att få dem att sluta.
fred, snälla jag har intet gjort för att ni ska tala.
ibland är nog konsten överskattad.
kanske av dem som inte vet vad de talar om.
ska bara inlägga kort här med att du som lyckats läsa allt det här: du gör mig lycklig.
väntar på att friheten ska försvinna nu.
varför säger jag så.
ibland börjar man nästan tvivla.
men behöver bara mer tid.
det är jag säker på.
även jag ska nog kunn skaffa mig lite jävla balans någon gång mellan mitt liv och konsten.
ni får ursäkta all text.
men detta är vad min själ väntat på.
Abibabo
ni vet. då man känner lugnet infinna sig, men samtidigt sprider sig likt en doft upp som från marken och får en att bara vilja sparka rakt ut.
en sån där känsla som är okontrollbar. som bara får en att göra misstag. göra det mer illa ställt än vad det redan är. endast för att se hur långt det kan gå. ni vet som på film.
komik, nästan.
inget jag nu säger med deppig röst. tvärtom. är nästan lycklig, fast med magont.
om ni förstår.
gick runt i biblioteket idag för att låta tankarna växa för att till slut kunna få vila. blir snart galen av alla tankar som jag inte vet är rätt eller fel. har ju ingen att diskutera det med.
för ung för att vara allvarlig. för gammal för att kunna vara klar i huvudet.
läste i lite böcker och brydde mig inte så mycket om verkligheten. känner ibland stor sorg för luften runt omkring och ni som andas den. vem var det som drog upp mig från golvet nu igen... där jag satt i min förundran och luktade på sidor och ord...
dikter är alldeles för lätta för lungorna att andas in. de borde ha varningstext. man fastnar så lätt.
målade med färg med. och bet sönder läpparna något otroligt i all koncentration. återfuktade en öken som jag ständigt torkade ut igen med tröjarmen.
en hel skog på linneduken.
någon som vill följa med in.
okey, vi säger såhär.
varenda gren, skugga till gren, antydan...
är en tanke som desperat söker dig upp mot skyn.
de berömde mig oehört där jag stod bredvid mitt kladd med penslen i en vitmålad hand. hade velat vinka med den för att få dem att sluta.
fred, snälla jag har intet gjort för att ni ska tala.
ibland är nog konsten överskattad.
kanske av dem som inte vet vad de talar om.
ska bara inlägga kort här med att du som lyckats läsa allt det här: du gör mig lycklig.
väntar på att friheten ska försvinna nu.
varför säger jag så.
ibland börjar man nästan tvivla.
men behöver bara mer tid.
det är jag säker på.
även jag ska nog kunn skaffa mig lite jävla balans någon gång mellan mitt liv och konsten.
ni får ursäkta all text.
men detta är vad min själ väntat på.
Abibabo
breaking my back just to know your name.
alla som är för godhet, var vänliga räck upp er hand högt och tydligt.
Har alldeles för mycket att berätta.
Huvudet ligger pladask på golvet.
Tänker, wow någon har dammsugit.
Jag smakar på orden godhet, religion och moral.
Känner saltvattnet i Paris alla gränder.
ett hjärta suckar högt av förtvivlan.
Känner konsten i alla Paris gränder.
Mitt hjärta bultar högt av all förväntan.
Skriker "ursäkta" på franska i alla människors munnar.
dansar sedan lyckligt vidare på paris alla gator.
Skriker "se och känn konsten" till alla människors hjärtan.
dansar sedan lyckligt vidare på paris alla gator.
huvudet ligger pladask på golvet.
tänker: jaha då har man varit i Paris.
vänder mig om, ler och drömmer om konsten och att fler ska känna efter.
Lets Go Murphys
