tekniksal.
ögonblicket gör mig till ett bussbarn.
ett datorskapat litet foster.
men inte för att det har någon inverkan på mig. det är bara en infallsvinkel bland många.
För här levs livet och jag liksom går på luft och bara skriker ut min lycka.
jag hatr åtminstone en framtid att greppa i mina händer. Händer skapade av naturen,.
Inte datorn.
Tekniksalen gör inga avtryck på mig.
Bland programerade uträcknade satser sitter jag här och andas. Trots att jag älskar dem.
Äntligen har molnen försvunnit.
och jag ska vara ärlig.
lyckligare kan ingen vara.
abibabo.
samma nätter väntar oss alla.
Samma nätter väntar allaUtan dig är alla kalla
Den här stan är ägnad dig
Alla gator hånar mig
Och mina tårar din stad
Vet att allt är alldeles för sent
Jag vet jag har mig själv och skylla
Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem
Och längtat efter dig igen
Abibabo.
Att gifta sig med coca-cola
Det var när jag satt på bussen som illamåeendet kom.
Halsen brände av ansträngning då jag betalade för min biljett hem från fotomötet.
Ett faktum slog mig.
Och när jag satt där i bussätet kändes det som om jag bara ville lägga armarna i kord och tjura. För att vara mer konstnär än något annat är inte alltid så lätt. Speciellt när man själv ser på konsten så...
men, nu börjar jag alltså inse att jag faktiskt inte kan greppa något i mina händer utan att göra det till ett stycke konst.
Och det jag itne kan göra till konst blir då också klassat som ointressant.
men nu vet jag alltså.
Att jag resten av mitt liv ska dricka rödvin, filosofera om den fria viljan och om konstens betydelse i samhället.
Jag tror jag kommer känna ro när jag nått enda fram.
Så, nu går jag mitt öde till mötes och gifter mig med Coca-cola.
Abibabo.
Halsen brände av ansträngning då jag betalade för min biljett hem från fotomötet.
Ett faktum slog mig.
Och när jag satt där i bussätet kändes det som om jag bara ville lägga armarna i kord och tjura. För att vara mer konstnär än något annat är inte alltid så lätt. Speciellt när man själv ser på konsten så...
men, nu börjar jag alltså inse att jag faktiskt inte kan greppa något i mina händer utan att göra det till ett stycke konst.
Och det jag itne kan göra till konst blir då också klassat som ointressant.
men nu vet jag alltså.
Att jag resten av mitt liv ska dricka rödvin, filosofera om den fria viljan och om konstens betydelse i samhället.
Jag tror jag kommer känna ro när jag nått enda fram.
Så, nu går jag mitt öde till mötes och gifter mig med Coca-cola.
Abibabo.
cause I'm think I'm sick and I wanna go home..
Cause I'm think I'm sick and I wanna go home.
Abibabo.
I think we were about 17 when you said "money is gonna make me free"
gruset låter under mina blå coverse. När jag kommer in på trädgården står hon och väntar på mig.
Vi småpratar lite om vädret, potatis och vackra blommor.
Sen säger hon att cyklen är till för att röra på sig och låter mig låna den.
Lycklig och glad cyklar jag ut i skogen för att slutligen komma till linus.
Men skogen är vacker så att inte stanna var en omöjlighet.
Åh vad jag älskar att vara fri.
Som jag tidigare sagt så lever dem i en riktig sagovärld. Från det att motorvägen slutar fram till deras hus känns det som att fantasin bestämt sig för att stanna. Mest troligt är att magin inte skulle finnas där ifall jag bodde här. Men jag blir otroligt lycklig varje gång jag går genom dessa skogar och landskap och påverkas av insperationen som tycks växa med med det gröna gräset.
Vi låter oss växa.
Väl framme hos linus blev det mys, tacos och film.
När jag vaknade upp nästa dag satte jag mig åter på cyklen och cyklade tillbaka in i verkligehten.
Dags för vinkväll!
Yeeey!
Vi småpratar lite om vädret, potatis och vackra blommor.
Sen säger hon att cyklen är till för att röra på sig och låter mig låna den.
Lycklig och glad cyklar jag ut i skogen för att slutligen komma till linus.
Men skogen är vacker så att inte stanna var en omöjlighet.
Åh vad jag älskar att vara fri.
Som jag tidigare sagt så lever dem i en riktig sagovärld. Från det att motorvägen slutar fram till deras hus känns det som att fantasin bestämt sig för att stanna. Mest troligt är att magin inte skulle finnas där ifall jag bodde här. Men jag blir otroligt lycklig varje gång jag går genom dessa skogar och landskap och påverkas av insperationen som tycks växa med med det gröna gräset.
Vi låter oss växa.
Väl framme hos linus blev det mys, tacos och film.
När jag vaknade upp nästa dag satte jag mig åter på cyklen och cyklade tillbaka in i verkligehten.
Dags för vinkväll!
Yeeey!
