snowblind.
Det snöar kaotiskt överallt.
och bara för att jag nyss skrivit meningen så tittar jag ut genom fönstret och upptäcker ytterst få flingor som vågar sig ner från den nattsvarta himlen.
Men blåsten biter mina kinder och min stickade tröja känns som om den är lika tätt stickad som ett hönsnät. Dock gillar jag det lite. Där jag går mellan ateljen och rummet där den oreangröda ljusslingan ligger i fönstret och gör allt lite mysigt känns det bra att få någonting som väcker en.
Jag var inte riktigt beredd på snnön. Han liksom inte riktigt vänta på den innan den kom. Men antar att det känns bra och nu sitter jag efter många vändor fram och tillbaka i beslutsångest i ateljen och lyssnar till system of a down. Nostalgi och det känns lustigt att de är återförenade och ska komma till Sverige. Tänker lite grann på det men återvänder snart till min målning igen som jag inte vet var jag ska göra av.
Abibabo.
och bara för att jag nyss skrivit meningen så tittar jag ut genom fönstret och upptäcker ytterst få flingor som vågar sig ner från den nattsvarta himlen.
Men blåsten biter mina kinder och min stickade tröja känns som om den är lika tätt stickad som ett hönsnät. Dock gillar jag det lite. Där jag går mellan ateljen och rummet där den oreangröda ljusslingan ligger i fönstret och gör allt lite mysigt känns det bra att få någonting som väcker en.
Jag var inte riktigt beredd på snnön. Han liksom inte riktigt vänta på den innan den kom. Men antar att det känns bra och nu sitter jag efter många vändor fram och tillbaka i beslutsångest i ateljen och lyssnar till system of a down. Nostalgi och det känns lustigt att de är återförenade och ska komma till Sverige. Tänker lite grann på det men återvänder snart till min målning igen som jag inte vet var jag ska göra av.
Abibabo.
Untrust us.
Mina fingrar luktar clementin.
Ateljén känns inte så instängd som den gjort de senaste veckorna. Känns lättare. Lyssnar till musik och tar det lugnt i allt det grå. Mina rörelser är som i dimma men jag är medveten om dem och låter det ta sin tid.
Det är nästan så att jag får ro till vad som helst.
Men om jag mötte mig själv nu hade jag nog inte gillat det. jag ler lite då jag tänker på hur du brukar skälla på mig genom telefonluren. och du har alldeles rätt, det där med att stanna upp och andas är en konst jag har svårt för.
Nu längtar jag till stenarna på stranden uppe i Byxelkrok. Nu längtar jag till bryggan där vattnet blåser upp om natten och färgar betongen mörkgrå.
Nu längtar jag till husvagnsnätter och långa samtal om mänskligheten och kosmos.
Abibabo.
Ateljén känns inte så instängd som den gjort de senaste veckorna. Känns lättare. Lyssnar till musik och tar det lugnt i allt det grå. Mina rörelser är som i dimma men jag är medveten om dem och låter det ta sin tid.
Det är nästan så att jag får ro till vad som helst.
Men om jag mötte mig själv nu hade jag nog inte gillat det. jag ler lite då jag tänker på hur du brukar skälla på mig genom telefonluren. och du har alldeles rätt, det där med att stanna upp och andas är en konst jag har svårt för.
Nu längtar jag till stenarna på stranden uppe i Byxelkrok. Nu längtar jag till bryggan där vattnet blåser upp om natten och färgar betongen mörkgrå.
Nu längtar jag till husvagnsnätter och långa samtal om mänskligheten och kosmos.
Abibabo.
were we still kissing when you knew that we were through?
Were we still kissing when you knew that we were through?
Were we still holding hands when you began to see us from another point of view?
abibabo.
Höstbio den andra november.
Hämnden av Sussane Bier.Satte mig i bilen och blev plötsligt tjurig över att vi inte kunde gå ner till bion. Jag hade för övrigt inte ens någon lust att gå längre då höstmörkret gjort mig bitter och irriterad.
Men jag tror jag tänkte på de förra höstarna. Och hur många gånger jag suttit här förut.
med samma tanke. Samma känsla.
Regndropparna liksom dog på glasrutorna runt mig och föll ner på den svarta stenen under oss.
När jag satt i biosalen kände jag dock lite mer hopp. Det var härligt att vara tillbaka i Nybros lätt sunkiga biosal bredvid mamma och där amn kände igen många gamla ansikten. Nybro filmstudios trogna tittare.
När filmen är slut är jag först så upprymdatt jag inte riktigt kan prata. Regnet är fint nu.
Och när jag nu stter här och skriver om det så kan jag verkligen inte förstå varför inte folk går oftare på bio. Ser på film. Bra film. Man borde verkligen unna sig det ibland.
Nu kliar det inte lika mycket i själen på mig, som i brist på levnadsgnista. Jag fylls instället med insperation och tänker så det knakar runt filmen och dess budskap.
Åh vad bra den va, se den!
Just nu pågår Film i glasriket vilket är en filmfestival som visar massa filmer runt om i glasrikets biosalar. Jag går glatt runt med mitt filmpass jag köpt för 50 kronor och ser bra filmer som denna för halva priset. Kulturmänniskan i mig skriker av lycka.
Haha när jag blir stor ska jag bli kulturtant, gå på alla kulturarrangemang som den lilla kommun jag bor i tar fram och lite förundrat undra vad dagens ungdomar egentligen gör nu för tiden eftersom jag inte såg någon ungdom där nu idag heller...
Abibabo.
