För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Ljuset försvinner bakom träden och vitsipporna sjunker in i sömn igen. Katten blänger lite på mig och går sedan markerande mot dörren.
Musiken som spelades i deras rum och i rummet med de fina mönstrena går igång. minns det med glädje men är glad att jag lämnade det i tid. Nu är det välstädat och ibland simmar elektriska ålar där har jag hört.
Massa svammel som ibland behöver komma ur en. Sådana saker som jag inte länge har någon bok att skriva ner i då jag kom i otakt och började måla istället.
Meningarna utan hem och jag tänker på allting med ett leende och undrar hur jag ska komma att minnas dem efteråt.
Abibabo.
Himlen är oskyldigt blå
Kan inte låta bli utan är faktiskt den där som verkligen tycker om svensk musik och svensk film. Efter en väldigt fin fredag hos Linus och Rasmus med grillning, dålig musik och film blev det en myskväll hemma med filmen Himlen är oskyldigt blå.
Blir glad när jag ser filmer som dessa. Blir glad när jag hör Ted Gärdestad i bakgrunden. Blir glad när de dricker ur glas som är likadana som dem som finns hemma hos Linus och alltid är det glaset jag föredrar famför de andra.
Blir glad över bra skådespeleri och över historien bakom som filmen bygger på. Tycker det är rolig med " stora svenska händelser" som blivit historia men som idag ändå är värda att göra film av.
Jag blir glad helt enkelt. men så är det vår också. Och saker och ting går fruktansvärt bra nu.
Vill se mer bra film. Grilla mer med bara tre stycken ute i ingenstans och lyssna på musik.
Vill ligga bredvid dig i sängen ännu längre om morgonen och lyssna till våren utanför fönstret och pipa om mer vatten och klagan över att toaletten är på undervåningen.
Abibabo.
I'm gonna love you like I've never been hurt before
Fortsätter att lyssna på radion och njuter när de bästa låtarna kommer. Dem jag hört i bilen. När jag och Eva pratar. Eller dem jag hörde när vinder talar om sommar och du är nära mig.
Jag ler fortfarande när låten från förra sommren ibland spelas. Den vi lyssnade på då jag slutat jobbet och vi hämtade öl på andra sidan bron för du och jag var för unga för sånt enligt lag och ändå körde upp till havet där uppe och förlät oss själva.
Jag ler när någon fylld med flytande lycka sätter igång den där fruktansvärda tecnolåten som spelades första sommaren vi träffades. Då brukar jag dansa och sjunga med också. Brukar låtsas att ingen dömmer mig.
Jag minns genom radion och lyssnar på deras desperata försök att underhålla oss.
Det är synd om människorna.
Men jag ler när mina låtar kommer.
Och låtsas att jag är unik.
Abibabo.
Where do they go?
Fascinerad.
Och fylld av beundran.
Hamnade framför filmen om Temple Grandins liv efter en underbar dag av auktioner och fint sällskap. Dagen har dock varit lugn och jag har lite gömt sakerna jag behöver göra under närmsta bästa turkiska matta eller i det fulaste keramikkruset på loppisen. Jag antar att jag är fullt upptagen medf att psykiskt göra det enormt stort så det sedan blir en omöjlighet att ta sig an det...
Men efter att ha fallit i matkoma i sängen, sovit och drömt konstiga drömmar men sedan gått ner och satt mig i soffan började denna underbara filmen.
Från att gå från ämnet psykologi under mitten av 1900-talet som jag är väldigt intresserad av gick det in på hennes forskning kring nötkreatur och deras sista andetag i livet innan slakt. Många av mina vänner är vegetarianer samt veganer och det intresserar mig. Dock har jag aldrig till fullo förståt ståndpunkterna i ideologin och sättet att utföra dem på. Jag har inte läst på mycket om Grandin men gillar det fösta jag ser av henne.
Nu är jag fruktansvärt inspererad och får åter ett litet hopp om det där uttjatade jag ska rädda världen. Men jag gillar att vara naiv... ibland.
Nu blir det till att skissa vidare på ideer som fortfarande är hemlighetsfulla och jag känner mig förfärligt viktig och vuxen.
Hej och hopp nu ska jag bli som Grandin fast i annan tappning och djurens rätt överlåter jag till henne och alla andra som kan detta bättre än jag.
Men insperationen tar jag med mig.
Abibabo.
