Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat.
- Momo eller kampen om tiden, Michael Ende
Läser några kapitel ur Momo eller kampen om tiden och blir kasnke inte lugnare egentligen men har mer överseende med mig själv för en kort stund. Som om att mina handligar och tankar helt plötsligt inte river lika mycket i mig trots att de är där och morrar. Jag går mellan ateljén och annas rum. Dricker kaffe och sitter i bil och lyssnar på dödmusik.
Folk försöker utveckla mig. När de stiger in i atljén drar de en lång suck övar att ännu en människa tror att måleri är konst och dessutom är intressant konst. Jag blir lätt galen då. Försvarar mig gång på gång men sitter till slut och lyssnar på dödmusik igen i väntan på att jag ska sluta upp med att tjura över att folk dödar min kreativitet med sina ord om utveckling och intressant konst.
Jobba utanför ramarna hit och dit. Känner mig som en sur gammal gubbe. (Ja en gubbe för idag har jag gubbkeps på mig och skulle helst vilja ha en käpp eller åtminstonde en pipa att slänga på dom.)
Men det kommer samtal ibland. Roliga och bra samtal som gör att iallfall vissa toner låter rätt hyffsade. Då blir gubben i mig glad och belåten igen.
Och sen finns det människor som låter mig sova hos dem. Som frågar varndra om de ska "väcka den lille" och då blir jag också lite glad och ler med slutna ögon.
abibabo.
with every heartbeat.
Mina kängor drar med sig färgen som hamnar på golvet och smetar ut. Benen fortsätter gunga i takt till musiken och färgerna blir klarare, dåsigare, klarare och dåsigare.
Lyssnar endast till det som kan hålla takten uppe och smälter in i bakgrunden.
Nu är det Robyn och Kleerup och jag facineras lite av vilken väg man väljer till sitt skapande. Jag säger till alla att jag går på magkänsla och folk nickar men inte som i god for you utan snarare som huvudrörelsen som följer tanken om att allt gått förlorat.
Men jag ler oftast tillbaka.
Nu dansar jag igen. Lyssnar fortfarande på hjärtslag och har torkat bort de gula färgerna på skorna.
Nu är det bara luftfuktigheten som ska säga sitt. Sen är jag klar.
Abibabo.
Konstutställningar
Den 26 mars har jag och min klass på Ölands folkhögskola avgångsutställning på Kalmar Konstmuseum. Ska bli otroligt kul och spännande och jag springer som vanligt runt som en förvirrad ekorre i min atelje och hemma och planerar för fullt!
Som sagt, spännande!
Så det tycker jag allt att ni får åka och kolla på!
Konstutställning med målerielever
Konstutställning med Markus Åkessons elever i Ateljehus Pukeberg.
Visas 14 mars -10 april.
Välkomna!
Och när ni ändå är igång med att titta på fantastisk konst så tycker jag att ni får svänga förbi Nybro bibliotek också. Där ställer jag och mina målarvänner ut som går på samma kurs i Ateljéhus Pukeberg.
På fredag eller lördag får jag även se ifall jag kommer med på Vårsalongen 2011 i Pukeberg som är en jurybedömd utställning som hålls varje år, vartannat för just måleri,teckning och grafik.
Spännande, spännande, och ni kan ju gissa hur mina nerver gör mig totalt omänsklig och förvirrad.
Abibabo.
Småningom fick jag veta att brorsbarnet hette rådd-djuret och att dess föräldrar hade kommit bort i en storstädning
Sätter mig vid ett bord i matsalen där solen bländar mig. Jag ser varken vilka som går ut eller in och inte heller vilka som tar mussli och vilka som tar flingor.
Jag sitter i solen och tar beslut jag inte vet om jag kommer ångra men som känns bra nu.
Om dagarna försöker jag måla. Om kvällarna läser jag mumin och det är väl där mina tankar befinner sig just nu för att få lite själsro. 
Just nu läser jag muminpappans memoarer och ler stort.
Den jag känner mig mest igen mig i är muminpappan tror jag med sin hödaktiga självkänsla och tro. Men nu har jag seglat på haven med sällskap som få. Nu vill jag hem och plantera äppelträd och plcoka snäckor som mumin själv skulle sagt.
