Jag har kaststjärnor i magen, det kommer rök ur min mun.
Tar tag i mitt första bakslag och fyller sida efter sida med svarta bokstäver. Det känns inte som vanligt, som om jag fortfarande har förnuftet i behåll men tankarna snurrar och jag börjar åter tvivla starkt på vad jag egentligen håller på med.
Sådär som det kan vara vissa dagar, ibland, ganska ofta.
Längtar efter te och chokladmuffins och köksstolsinsikt.
Abibabo.
One night in Bangkok
Drog till Bangkok och fick tillbaka min förmåga att andas igen. Det var finfint med äventyr, mys, tid till att fundera, läsa och upptäcka samt prata en massa med käraste Mysan.
Så därför kan vi flyga.
"Om vi är bland molnen
kan vi flyga, säger hon.
För om man inte gör det faller man,
och faller man så dör man,
men vi kan inte dö
för först ska vi bli gamla,
så därför kan vi flyga
om vi är bland molnen."
- Var är min syster, Sven Nordqvist
Insikten man får av att sitta på en köksstol i ett par timmar.
Myser och pyser idag och facineras över hur det ibland säger klick. En polett trillar ner och man får en slags insikt man inte hade innan. Det smyger sig inte fram, eller det känns iallfall inte så. Det bara finns där helt plötsligt som efter en blinkning. Jag vet inte mer än vad jag gjorde innan, men helt plötsligt är det faktiskt okej att jag inget vet och ingen ångest tar vid där den tanken slutar. Jag fortsätter bara att lungt andas vidare.
Idag är en sådan dag då jag tänker att allt säkert är möjligt men inte är något jag tänker göra idag. Idag ägnar jag en hel dag åt att bara sitta på en och samma köksstol och bara vänta på att brödet ska jäsa klart och låta tankarna vandra ostört mellan öar bestående av oviktiga ting.
Idag är en sådan dag då jag tänker att allt säkert är möjligt men inte är något jag tänker göra idag. Idag ägnar jag en hel dag åt att bara sitta på en och samma köksstol och bara vänta på att brödet ska jäsa klart och låta tankarna vandra ostört mellan öar bestående av oviktiga ting.
Just nu känns det som att det enda som betyder något är vyn jag får från den här köksstolen, lukten av bröd och ljudet av din röst. Det är mysigt.
Abibabo.
Long before nations' lines were drawn. When no flags flew, when no armies stood. My land was born.
Abibabo.
Running for my life and never looking back in case there's someone right behind to shoot me down and say he always knew I'd fall.
Nu har jag stannat.
Jag stannar och tittar upp. Tittar rakt in i solen och andas djupt.
Jag tänker på magkänslan som faktiskt fick mig att stanna upp för ett slag och nu funderar jag på att lyssna mer till dess låga viskningar som får mig att le. Drömmer om sena nätter med svåra böcker och för många koppar med kaffe och te och fina överstrykningsfärger.
Det känns bra nu, som om jag är påväg någonstans där gräset kittlar en under fötterna trots att det är vinter.
Abibabo.
