trasiga skor

nyvaken.
ser ut på allt de grå.
tänker lite.
funderar över ord och trägolv.
läser en text.
och det blir ännu mer grått.
stiger upp, och skriver.


Nu är det mysoktober. mellantinget är borta. nästan. Om det finns något jag hatar så är det allt där emellan. Det utan mening.
Inte en enda färg. Naturen har blivit den sentimentala och dysta plats jag väntat på. Inget mellan ting. Nu finns det där. rått och oförstörbart. Inget mer att vänta på. Nu kan det bara uppstå nya färger.

Hans kropp andas lungt.
Lamprona slocknar en efter en.
jag gräver ner mig bland lakanen och alla täcken och viskar tyst "borta".
ganska mörkt, reser mig upp igen då det börjar bli svårt att andas.
Springer vidare i någon slags lycklig uppfattning av allt det grå.

Abibabo.

Han gav oss en kort blick, som i rädsla för att vi skulle följa efter han, men gick sedan vidare med raska steg genom den upplysta skogen.
Jag tänkte på hur hans röda palestinasjal hade fladdrat i vinden och hur han fått ta till handen för att kunna lyfta undan håret för att kunna se något i huvud taget då han hade vänt dig om.
tänkte skriva om det då jag kom hem.

det var tyst i bilen.
i munnen fanns fortfarande smaken av öl, blandat med det senaste, hembakta bullar och te. Vissa kvällar kan man inte riktigt sätta ord på. kvällar man inte längre trodde existerade. Sådana saker som hände inatt hände bara för tre år sedan eller något. folk som ber men inget säger. folk som bara dricker och inte lyssnar. de som bara går förbi och njuter totalt av de ögonblick de återfötts i.
Jag tackade för skjutsen och stängde igen bildörren. Ingen nämnde någonsin något mer om hur vissa fick vara med och andra inte.
De utan fakta står kvar, men jag ler. Saker och ting är ju aldrig som det verkar, det finns alltid förklaringar har jag hört.

"Du luktar"
"Ja, de rökte inomhus" hör jag mig själv säga. Sen funderar jag lite över det och låter näsan möta tröjans tyg.
det stämde. Med ett tyst "fy fan" sliter jag av mig kläderna och hoppar in i duschen. låter vattnet tränga in i påverkade porer för att få bort stanken av rök och sprit. hur kan vatten vara något så heligt?
Tankarna rinner över mig. Hoppas inte han hittar teckningen, tänker jag och önskar att jag hade kastat den. Jag ångrar inte att jag strök över den ena av de två adresser jag hade skrivit ner till hon som satt i soffan och sa att hon ville se min konst, vad jag höll på med.
Jag skriver imorgon istället. Tröttheten faller över mig och påminner mig om att jag är människa.


Abibabo.

Jag kommer att älska dig som min egna lilla son, som mitt eget blod om jag haft något kvar.

Blodådror ur funktion, ta orden istället.

Mina armar kan knappt greppa dig. Men det går över, det läker.

Kliar.

Och läker.

Oroa dig inte.

Jag skall älska dig som min egen son. Jag skall älska dig som mitt eget blod.

Då vi läker och frodas, skall jag älska dig.




Försöker läsa men tankarna ligger på annat håll.
fotograferar lite för att bli av med längtan och en outhädlig ängslan men hud som saknar är svår att kasta bort. 
det finns ändå lugn i varje handling jag gör och varje tanke som passerar mitt huvud. 

Föresten, vill lära mig att hantera rörlig bild. om jag inte minns fel så har jag nämt det tidigare. Efter gårdagens dokumentärer och filmklipp om dracula så arbetar huvudet hårt med att skapa en bra skräckscen. Pappa och jag satt länge framför Tv:n och diskuterade bra scener i Omen igår. Älskar verkligen scenen då han cyklar på trehjulingen.
nu blir det soppa och bröd.Sen jag ska minsann fortsätta med mitt drömmande.

saknar dig.
Abibabo.