It's a cold, It's a broken hallelujah
Well I've heard there was a secret chord
That David played, and he pleased the Lord
But you don't really care for music, do you?
Well, it goes like this, the fourth, the fifth
The minor fall and the major lift
The baffled king composing hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Well your faith was strong, but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty in the moonlight overthrew you
And she tied you to her kitchen chair
And she broke your throne, and she cut your hair
And from your lips you drew the hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Well baby I've been here before
I've seen this room and I've walked this floor, you know,
I used to live alone before I knew you
And I've seen your flag on the marble arch
And love is not a victory march
It's a cold, it's a broken hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Well there was a time when you let me know
What's really going on below
But now you never show that to me, do you?
I remember when I moved in you
And the Holy Dove was moving too
And every breath we drew was hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Maybe there is a God above
But all I've ever learned from love
Was how to shoot somebody who outdrew you
And it's not a cry that you hear at night
It's not somebody who's seen the light
It's a cold and it's a broken hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah,
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah.
That David played, and he pleased the Lord
But you don't really care for music, do you?
Well, it goes like this, the fourth, the fifth
The minor fall and the major lift
The baffled king composing hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Well your faith was strong, but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty in the moonlight overthrew you
And she tied you to her kitchen chair
And she broke your throne, and she cut your hair
And from your lips you drew the hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Well baby I've been here before
I've seen this room and I've walked this floor, you know,
I used to live alone before I knew you
And I've seen your flag on the marble arch
And love is not a victory march
It's a cold, it's a broken hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Well there was a time when you let me know
What's really going on below
But now you never show that to me, do you?
I remember when I moved in you
And the Holy Dove was moving too
And every breath we drew was hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Maybe there is a God above
But all I've ever learned from love
Was how to shoot somebody who outdrew you
And it's not a cry that you hear at night
It's not somebody who's seen the light
It's a cold and it's a broken hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah,
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah, hallelujah
Hallelujah.
det regnar..
Somebody's got to take care of him
Försöker skapa konst här va. Poesi liksom.
Men sen så, ja, det komemr något i vägen och helst av allt skulle jag vilja gå härifrån. Egentligen vill jag helst av allt åka buss. Men jag är fast i mina ord, mitt beroende av skapande och sitter här som ett fån. det trillar ut lite ord om ingenting och kameran är framme lite. Ord ersätts med lite fotografier. men det slutaqr alltid med en massa ord och tankar. Kanske ska ta och ringa snart till Gud. Tacka honom för regnet och sen behonom att dra åt helvete för allt han gör. Mot henne. Mot henne. Mot han. Mot mig.
Försöker skapa någon slags jävla poesi här va. Konst du vet. men Gud kommer i vägen och det tutar upptaget på hans linje.
http://ord.bilddagboken.se/
Sound of silence..
Hon sitter på golvet med telefonluren hårt tryckt mot örat. Hon vill vill inte missa något. Inte ett enda ord. Inte ett enda andetag. Inte något som kan finnas mellan två röster. ksnke hon kan komma närmre, om hon pressar telefonen ännu närmare örat. Om hon kryper ihop ännu mer, kanske hon då kan få plats i telefonen och liksom följa med rösten bort till andra sidan.
hello darkness, my old friend, I have come to talk with you again
Ingen musik. Inget ljud. Andas jag?
Jo, jag tror visst att jag gör det. Jag gjorde det när jag talade i telefonen sist iallafall, och nu skriver jag, så visst lever jag.
Vill inte jobba imorgon. Det tar verkligen emot och jag vill bara lägga mig på golvet och spy. Ja, jag vill spy, problem med det?
Kanske jag fått för mig att man kan spy upp ord, skrik och känslor. Mår illa av tanken på allt som tänkas kan.
Folk dör runt omkring mig och... ja, här sitter jag. JAG SPYR JAG SPYR
hello darkness, my old friend, I have come to talk with you again
Ingen musik. Inget ljud. Andas jag?
Jo, jag tror visst att jag gör det. Jag gjorde det när jag talade i telefonen sist iallafall, och nu skriver jag, så visst lever jag.
Vill inte jobba imorgon. Det tar verkligen emot och jag vill bara lägga mig på golvet och spy. Ja, jag vill spy, problem med det?
Kanske jag fått för mig att man kan spy upp ord, skrik och känslor. Mår illa av tanken på allt som tänkas kan.
Folk dör runt omkring mig och... ja, här sitter jag. JAG SPYR JAG SPYR
Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden
"Vi som höll deras hår när de kräktes.
Vi som aldig sa hora.
Vi är också de som aldrig blir deras."
- Vi som aldrig sa hora , Ronnie Sandahl
Skrik för guds skull. Vad fan är det med landet Sverige? Varför har det blivit så förbjudet att skrika. Vad tror ni vi har lungorna till, andas lungt?
Människorna runt omkring mig bara dör och liksom faller ner till den svarta hårda asfalten. osäkra blickar, försiktiga ord. tystnad, sådan jävla tystnad. och så en säker och hög röst som ber om spriten...tack.
Jag skulle vilja få säga en massa saker.
Jag skulle vilja säga till dig att för helvete skrika för din existens. Du har en anledning människa.
If you wanna scream, scream with me..
okey, bara för att folk dricker tills dom spyr men aldrig skriker och att dom sitter tysta vare sig med eller utan spriten så är ju dessa människor inte de enda vi behöver tala om. Man kan ju nästan tro att jag inte haft en bra midsommar, men det kan du ge dig fan på att jag haft.
Särskilt på morgonen. 6.00 lämnade jag stugan där Serj Tankians stämma skrikit ut sina ord för att dra mig vidare till stranden. Det var tyst och lungt förutom några få människor där alkoholen fortfarande inte gett signaler om att sängen var deras hem. Med rödsprängda ögon vinglade dom fram och hälsade lyckligt på mig. Jag log då jag tänkte på tanken att dom nog inte skulle vara lika lyckliga då alkoholen gått ur kroppen och sömnen bara gett dem en smäll mot deras huvuden och kroppar som påminde dem om gårdagen. varför tycker jag alltid det är lika roligt med baksmälla som inte drabbar mig själv? vilken skadeglad jävel.
Väl nere på stranden låg vattnet lungt och de endaq människorna i mitt synfält var de två som däckat i var sin solstol på bryggan med ölburkarna spridda kring sig likt ett minfält. Den enas solstol hade gått sönder så han låg till hälften på marken men han verkade sova så gott ändå där han låg.
Jag satte mig på en sten där och bara njöt. För vad är bättre än havet, ensamheten och total tystnad då man vet att alla andra sover, super, spyr och tänker alldeles för många tankar. jag var bara tom. Det bästa jag vet emellanåt. Mitt huvud var tomt på skrik riktat mot mig själv. Jag bara satt där och var jag. det bästa jag vet emellanåt.
"Den är fanimej liten i vanliga fall, men nu är den fan skitliten!"
Det var ganska kul när det senare kom ett gäng packade killar som fått för sig att bada näck i det kalla vattnet. Vattnet i den motsatta riktningen mot var de var och badade blev helt plötsligt väldigt intressant!
Borde sova nu. Ska nog sova. Måste upp och jobba imorgon. men vet inte om jag kommer kunna sova. Jag vet att jag bryr mig för mycket, men folket runt omkrig mig dör ju! I mina ögon.. Antar att man som alla andra ska blunda, men vill inte. vill inte. vill inte.
Och längtnaden är alldeles för stor. Havet skadade mig trots allt för minnen kan man aldrig använda, de bara väger.. Och musiken kan man inte heller använda. de påminner en bara om känslor, ord och tankar som man själv inte vågar tänka på. Allt handlar om minnen. som väger. Fy fan va de väger.
Jag räknar dina revben.
Jag vill inte vara med mer.
men så sitter du bredvid.
Och jag räknar mig lugn.
(Jag vet att det är felciterat, men det var så jag ville höra texten själv och då har det förblivit så.. föresten är det bara två ord som är fel.)
Det var jag aldrig sa hora och då fick stå och grilla i ösregnet. Ni som känner mig vet att mitt tålamod är underbart och bilden här kan ju försäkra er om hur det gick trots att alla tillslut fick sin mat förutom en. Men denna bilden är gammal och det var faktiskt bara ett finger som blev skadat då hjärnan inte riktigt tänkte klart och jag fick för mig att flytta grillen en aning. Dumhuvud.
Men nu är det kväll.
Vi som aldrig sa hora får vänta.
Vi som aldrig skrek får göra det någon annan gång.
Kroppen vill ha sömn trots att själen brinner.
Vi ser oss omkring och blir bara förbannade över vad vi ser.
Sov människa, blunda för världen och sluta ränka folks revben.
Minnen kan som sagt inte användas och väger bara..
Vi som aldig sa hora.
Vi är också de som aldrig blir deras."
- Vi som aldrig sa hora , Ronnie Sandahl
Skrik för guds skull. Vad fan är det med landet Sverige? Varför har det blivit så förbjudet att skrika. Vad tror ni vi har lungorna till, andas lungt?
Människorna runt omkring mig bara dör och liksom faller ner till den svarta hårda asfalten. osäkra blickar, försiktiga ord. tystnad, sådan jävla tystnad. och så en säker och hög röst som ber om spriten...tack.
Jag skulle vilja få säga en massa saker.
Jag skulle vilja säga till dig att för helvete skrika för din existens. Du har en anledning människa.
If you wanna scream, scream with me..
okey, bara för att folk dricker tills dom spyr men aldrig skriker och att dom sitter tysta vare sig med eller utan spriten så är ju dessa människor inte de enda vi behöver tala om. Man kan ju nästan tro att jag inte haft en bra midsommar, men det kan du ge dig fan på att jag haft.
Särskilt på morgonen. 6.00 lämnade jag stugan där Serj Tankians stämma skrikit ut sina ord för att dra mig vidare till stranden. Det var tyst och lungt förutom några få människor där alkoholen fortfarande inte gett signaler om att sängen var deras hem. Med rödsprängda ögon vinglade dom fram och hälsade lyckligt på mig. Jag log då jag tänkte på tanken att dom nog inte skulle vara lika lyckliga då alkoholen gått ur kroppen och sömnen bara gett dem en smäll mot deras huvuden och kroppar som påminde dem om gårdagen. varför tycker jag alltid det är lika roligt med baksmälla som inte drabbar mig själv? vilken skadeglad jävel.
Väl nere på stranden låg vattnet lungt och de endaq människorna i mitt synfält var de två som däckat i var sin solstol på bryggan med ölburkarna spridda kring sig likt ett minfält. Den enas solstol hade gått sönder så han låg till hälften på marken men han verkade sova så gott ändå där han låg.
Jag satte mig på en sten där och bara njöt. För vad är bättre än havet, ensamheten och total tystnad då man vet att alla andra sover, super, spyr och tänker alldeles för många tankar. jag var bara tom. Det bästa jag vet emellanåt. Mitt huvud var tomt på skrik riktat mot mig själv. Jag bara satt där och var jag. det bästa jag vet emellanåt.
"Den är fanimej liten i vanliga fall, men nu är den fan skitliten!"
Det var ganska kul när det senare kom ett gäng packade killar som fått för sig att bada näck i det kalla vattnet. Vattnet i den motsatta riktningen mot var de var och badade blev helt plötsligt väldigt intressant!
Borde sova nu. Ska nog sova. Måste upp och jobba imorgon. men vet inte om jag kommer kunna sova. Jag vet att jag bryr mig för mycket, men folket runt omkrig mig dör ju! I mina ögon.. Antar att man som alla andra ska blunda, men vill inte. vill inte. vill inte.
Och längtnaden är alldeles för stor. Havet skadade mig trots allt för minnen kan man aldrig använda, de bara väger.. Och musiken kan man inte heller använda. de påminner en bara om känslor, ord och tankar som man själv inte vågar tänka på. Allt handlar om minnen. som väger. Fy fan va de väger.
Jag räknar dina revben.
Jag vill inte vara med mer.
men så sitter du bredvid.
Och jag räknar mig lugn.
(Jag vet att det är felciterat, men det var så jag ville höra texten själv och då har det förblivit så.. föresten är det bara två ord som är fel.)
Det var jag aldrig sa hora och då fick stå och grilla i ösregnet. Ni som känner mig vet att mitt tålamod är underbart och bilden här kan ju försäkra er om hur det gick trots att alla tillslut fick sin mat förutom en. Men denna bilden är gammal och det var faktiskt bara ett finger som blev skadat då hjärnan inte riktigt tänkte klart och jag fick för mig att flytta grillen en aning. Dumhuvud.
Men nu är det kväll.
Vi som aldrig sa hora får vänta.
Vi som aldrig skrek får göra det någon annan gång.
Kroppen vill ha sömn trots att själen brinner.
Vi ser oss omkring och blir bara förbannade över vad vi ser.
Sov människa, blunda för världen och sluta ränka folks revben.
Minnen kan som sagt inte användas och väger bara..
Står där med min sopborste, lyssnar på äckliga balader på radion och drömmer mig bort..
Med ett järnrör i min hand..
Hittade ett järnrör på jobbet idag då jag städade och lät det vila tungt i handen. Antilas textrad dök upp i huvudet och jag stod där ett tag och tänkte på hur sjuka folk måste vara som kan greppa i ett kallt rör som detta och sedan slå det mot en annan människa. Låter som jag haft en för jävlig barndom men så är det faktiskt inte. Tanken bara slog mig.
Och jag stod där i solen med min sopborste och mitt järnrör och fortsätte lyssna på radion.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Skriver ju ändå bara massa skit och skitfilosofi här så jag borde ju inte tänka så mycket men ändå.Skriver om ord som fastnar, järnrör i handen, änglar som faller och dör och sedan kommer tillbaka. Himmlen, musiken som är min puls, textraderna som färgar mitt liv och skit. skitskit och åter massa skit.
Jag räknar dina revben.
Jag vill inte vara med mer.
men så sitter du bredvid.
och jag räknar mig lugn
Någonting växer i magen. någonting sprider sig i min kropp, i mitt blod, likt ett virus. Det sprider sig och känns ut i fingertopparna. Sitter på golvet och ser på dom, mina fingertoppar. Tänker på när dom får röra igen, när dom får känna. Håller mig för magen och skriker rakt ut. Inga mer samtal väntar ikväll. Ingen mer röst ska berätta för mig om hur världen ser ut.
Jag sitter på golvet och ser på mina fingertoppar. Jag skriker och jag ler. Viruset sprider sig och kommer fortsätta batt göra ett tag till. Undra hur jag skriker då. Undra hur mina fingertoppar känns mot luften då. Jag sitter här och skriker för mina fingertoppars skull. Jag längtar, jag älskar.
Många mil att gå innan vi somnar. Många mil att gå innan vi somnar.
Hittade ett järnrör på jobbet idag då jag städade och lät det vila tungt i handen. Antilas textrad dök upp i huvudet och jag stod där ett tag och tänkte på hur sjuka folk måste vara som kan greppa i ett kallt rör som detta och sedan slå det mot en annan människa. Låter som jag haft en för jävlig barndom men så är det faktiskt inte. Tanken bara slog mig.
Och jag stod där i solen med min sopborste och mitt järnrör och fortsätte lyssna på radion.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Skriver ju ändå bara massa skit och skitfilosofi här så jag borde ju inte tänka så mycket men ändå.Skriver om ord som fastnar, järnrör i handen, änglar som faller och dör och sedan kommer tillbaka. Himmlen, musiken som är min puls, textraderna som färgar mitt liv och skit. skitskit och åter massa skit.
Jag räknar dina revben.
Jag vill inte vara med mer.
men så sitter du bredvid.
och jag räknar mig lugn
Någonting växer i magen. någonting sprider sig i min kropp, i mitt blod, likt ett virus. Det sprider sig och känns ut i fingertopparna. Sitter på golvet och ser på dom, mina fingertoppar. Tänker på när dom får röra igen, när dom får känna. Håller mig för magen och skriker rakt ut. Inga mer samtal väntar ikväll. Ingen mer röst ska berätta för mig om hur världen ser ut.
Jag sitter på golvet och ser på mina fingertoppar. Jag skriker och jag ler. Viruset sprider sig och kommer fortsätta batt göra ett tag till. Undra hur jag skriker då. Undra hur mina fingertoppar känns mot luften då. Jag sitter här och skriker för mina fingertoppars skull. Jag längtar, jag älskar.
Många mil att gå innan vi somnar. Många mil att gå innan vi somnar.
Jag måste få säga begrav mig med öppen mun så jag får fortsätta skrika till sista sekunden.
"Länge sen jag fick skrika nu. Länge sen jag fick formulera mina tankar i ord. Och genast blir det svårt igen. För lungorna vet inte var den rätta luften finns och vet inte vilket forum som är tillåtet att andas i.
Jag skriker genom Navids texter i mina egna tankar, i verkligheten sitter jag här i mitt mörka rum och viskar orden ut ur min kropp."
Det enda jag har velat göra de senaste dagarna är att skrika. Det enda mina lungor har krävt är att få andas i rätt forum med rätt luft. Men nu är det som vanligt igen och orden sitter fast i halsen. Inte fötr att det stör för jag har musik som askriker ut orden sokm skaver i min själ åt mig.
Kanske dte är för att jag sitter obehagligt. Kanske det är för att jag är hugrig eller behöver sova. vet inte, men nu har jag iallafall inget viktigt att säga. Min filosofi är som bortblåst. Och nyss hade jag ju så mycket hat inom mig om samhället och kapitalismen, vart tog det vägen? Vad hände med 70-talet..
Finare låtar finns det nästan inte. Vet inte hur många gånger mina grannar har fått lyssna till dessa rader då jag har suttit i mitt fönster, andats himmlen, skrivit min poesi och lyssnat till denna musiken. om och om igen..
Nu tror jag att jag har skrikit klart för ikväll. Mina lungor är slutkörda, fyllda med sågspån sen jobbet som jag ska till imorgon också. Fylla med ännu mer sågspån. Ännu mer hat.
Sova, sova är det jag behöver.. låt mig få skrika och sova. Låt mig va.
Jag måste få säga..
Jag skriker genom Navids texter i mina egna tankar, i verkligheten sitter jag här i mitt mörka rum och viskar orden ut ur min kropp."
Det enda jag har velat göra de senaste dagarna är att skrika. Det enda mina lungor har krävt är att få andas i rätt forum med rätt luft. Men nu är det som vanligt igen och orden sitter fast i halsen. Inte fötr att det stör för jag har musik som askriker ut orden sokm skaver i min själ åt mig.
Kanske dte är för att jag sitter obehagligt. Kanske det är för att jag är hugrig eller behöver sova. vet inte, men nu har jag iallafall inget viktigt att säga. Min filosofi är som bortblåst. Och nyss hade jag ju så mycket hat inom mig om samhället och kapitalismen, vart tog det vägen? Vad hände med 70-talet..
 | |||
| Snart dör Bob Dylan | | |
| Snart är bara Dylan kvar nu när Johnny Cash dog Cohen sjunger falskt och Bruce är lite äcklig Bara Dylan kvar och han börjar bli gammal hans son är lite snygg men det är nog allt Palme dog och Lennon dog Fred Åkerström gick bort Burt Reynolds dog om bara Bush ville dö Markus tog sitt liv när vi var typ sjutton Daniel tog sitt ett år efteråt Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden Vad hände med kampen då jag vill se män med helskägg som lyfter sina nyfödda mot en himmel som är blå slår klackar i taket och kullersten händerna i vädret skriker Fuck the system FUCK THE SYSTEM! Vad hände med sjuttiotalet Allt skulle ju bli gjort Fredsrörelsen och Vietnamn Peacetecknet och solidaritet Progg vad hände med Progg och Hoola Bandoola Band Jag såg Mikael Wiehe på Svt häromdan Fy fan vi bara dör Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden Bob Marley fick cancer och Cornelis bara försvann Bowie lever kvar men sjunger likadant Malcolm X blev skjuten men Ghandi dog "naturligt" veckan Afzelius dog var vädret molnigt Snart är bara Dylan kvar tror jag Jag har sett bilder Han ser ut som ett barn som har förlorat sin skugga Hans son har hårgele men spelar inte flöjt Snart där Bob Dylan med vad gör vi då Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden | ||
Finare låtar finns det nästan inte. Vet inte hur många gånger mina grannar har fått lyssna till dessa rader då jag har suttit i mitt fönster, andats himmlen, skrivit min poesi och lyssnat till denna musiken. om och om igen..
Nu tror jag att jag har skrikit klart för ikväll. Mina lungor är slutkörda, fyllda med sågspån sen jobbet som jag ska till imorgon också. Fylla med ännu mer sågspån. Ännu mer hat.
Sova, sova är det jag behöver.. låt mig få skrika och sova. Låt mig va.
Jag måste få säga..
Så full med skit, går inte att rensa och kan inte ens startas i felsäkert läge.. vilken skit!
Are we the last
living souls? 
Igår filosoferade jag hela natten kändes det som. För det första var det för varmt för att sova och vad gör man när man själv håller på att sprängas av ord och melodier utan slut. Jag skrev så mycket jag orkade, men tiden dödar och jag fick lägga ner det efter ett tag. orden får ta sin plats i min själ bara jag får sova. Friheten får jag finna någon annan natt då andra tankar fyller min lilla propagerade hjärna. Så full med skit, går inte att rensa och kan inte ens startas i felsäkert läga.. vilken skit!
Usch är fortfarande trött, så ursäkta ifall texten helt enkelt är oläsbar. Orden kan inte bestämma sig. Min hjärna spyr ut ord och mina lungor vill kasnke inte skrika, men iallafall få någonting sagt. Andas.
Men sen Carre tog fulknark och överdos och började odla galenskap
- Ett öga rött, Jonas Hassen Khemiri
Läste klart boken "Ett öga rött" igår och som valigt får jag för mig att jag ska bli som personen i boken. Jag är dock inget problembarn med lite strulig bakrund som kladar ner varenda toalett med åsikter, trots att jag skulle vilja.
Nu sitter jag här i skolan och fullkomligt slukas av datorns värld. När datorn hemma försvinner så får man ju ta vägen någon annanstans. Har egentligen slutat så jag antar att det bara är idiotiskt att sitta kvar här, men men, vad gör man med brist på fantasi. Och föresten är det sommar.
Vacker och ändå kontrollerad anarkism bryter ut, om nu någon sådan finns. Iallafall bland oss unga. Vi som fortfarande kan le in i kameran med sann lycka i ögonen.
Hehe sry lite filosofiska tankar sitter kvar sen igår. Orkar fan inte förklara all skit jag slänger ur mig.
Ska vara med Fanny efter skolan. Vi näst intill skrek det till varandra nyss. Ja men vad bra, då fick jag ju faktiskt en liten meningen med mitt liv denna dagen också, underbart!
Jag skriver om allt för att veta att jag finns, minns mer än jag borde, hela livet blir en film
Battery check
Jävlar, jag bara spyr ord. Orden kommer från ingenstansoch skrivs ner. Överallt.
Igår var jag bara själv och lyssnade på musik. Vad gör man utan en dator? Jag var ovän och bästa vän med klockan och lyssnade till ord som jag själv kunnat skapa. ord om ett samhälle som går mot alla regler. En dubbelmoral så stor att det skapar en egen värld.
Shit, jag tror jag ljuger tillochmed när jag drömmer
Måste gå nu, det blir inte så mycket text här inte. Men jag spyr forfarande ord. Oj, va sjuk jag måste vara. Jag spyr,spyr,spyr.. och leendet på mina läppar har aldrig varit bredare..
Igår var jag bara själv och lyssnade på musik. Vad gör man utan en dator? Jag var ovän och bästa vän med klockan och lyssnade till ord som jag själv kunnat skapa. ord om ett samhälle som går mot alla regler. En dubbelmoral så stor att det skapar en egen värld.
Shit, jag tror jag ljuger tillochmed när jag drömmer
Måste gå nu, det blir inte så mycket text här inte. Men jag spyr forfarande ord. Oj, va sjuk jag måste vara. Jag spyr,spyr,spyr.. och leendet på mina läppar har aldrig varit bredare..
jahapp.. det var ju nödvändigt..
10 minuter kvar.
10 minuter, sedan måste jag hitta på en ny livsmening. Folk går ute på gatan. Bussar åker förbi och slår ut emd min hand i luften i förhoppning att jag ska träffa någon och kunna skrika rätt ut; GUL BUSS!
jag vet att inte bussar gills emn ändå, den är gul!!
Vilken livsmening, gula bussar. Hjälp mig, kom igen skriv något meningsfullt då. Typ det du har i huvudet eller nått.. öh... haha okey jag har inget i huvudet. men bajs...
Du vet att luften den är gratis, den kostar inget alls, så tror du verkligen att den är nyttig för din hals
Måste städa mitt rum när jag kommer hem. men vill aldrig hem.
Mitt hem finns på ett stökigt rum med trägolvet fullt av strumpor och colaflaskor. Mitt hem finns i musiken som skriks ut ur högtalarna. Mitt hem finns på en gul buss påväg mot kalmar.
5 minuter kvar. Tycker ni jag skriver snabbt?
Känner mig rastlös och vill egentligen inte sitta här. Vill inte resa mig upp heller.
men vad vill jag.
Säg det.
Säg mig bror.
Säg mig bror.
10 minuter, sedan måste jag hitta på en ny livsmening. Folk går ute på gatan. Bussar åker förbi och slår ut emd min hand i luften i förhoppning att jag ska träffa någon och kunna skrika rätt ut; GUL BUSS!
jag vet att inte bussar gills emn ändå, den är gul!!
Vilken livsmening, gula bussar. Hjälp mig, kom igen skriv något meningsfullt då. Typ det du har i huvudet eller nått.. öh... haha okey jag har inget i huvudet. men bajs...
Du vet att luften den är gratis, den kostar inget alls, så tror du verkligen att den är nyttig för din hals
Måste städa mitt rum när jag kommer hem. men vill aldrig hem.
Mitt hem finns på ett stökigt rum med trägolvet fullt av strumpor och colaflaskor. Mitt hem finns i musiken som skriks ut ur högtalarna. Mitt hem finns på en gul buss påväg mot kalmar.
5 minuter kvar. Tycker ni jag skriver snabbt?
Känner mig rastlös och vill egentligen inte sitta här. Vill inte resa mig upp heller.
men vad vill jag.
Säg det.
Säg mig bror.
Säg mig bror.
